Tio små ljusglimtar
Jag vet att många varit inne och kollat på bloggen. Av olika anledningar har den legat nere sedan i november. En anledning är att jag höll på att förlora Guzzi, som legat 17 dagar på Strömsholm och större delen av denna tid var utsikterna mycket små. Jag återkommer med ett blogginlägg där jag berättar mer om detta trauma.
Dio med Enduros H-kull.
Redan vid ultraljudet visste vi att det sannolikt skulle bli en stor kull. Dio kom hit med sin matte i början av förra veckan, men jag förstod nog att hon inte skulle gå med valparna 63 dagar. Hon var tjock som en tunna redan dag 49. Vi dräktighetsröntgade dag 52 och kunde se att det var 11 valpar. Eftersom det var så fullt med valpar så kunde det möjligen finnas någon dold bakom en annan, men minst 11 valpar visste vi att det var. Sedan har matte Annelie varit jätteduktig med att följa mina anvisningar och tagit tempen. I tisdags, dag 57, började det hända något. Tempen som legat konstant på 37,7 gick ner till 37,4 och en timme senare 37,0. Efter ytterligare en timme var den uppe på 37,7 igen. Jag tänkte att det kanske bara var hormonerna som kämpade mot varandra. Framförallt genom att Dio var så lugn. Inga hässjningar eller något gnyende som tydde på att öppningsskedet var i gång. Så vi gick och lade oss, men jag hann nog bara slumra någon timme innan Annelie ringde från valprummet och sa att vattnet hade gått. 23.10 startade krystvrkarna och 23,53 kom första valpen. Det blev en lång natt och en lång förmiddag. När nio valpar kommit tog det lång tid utan krystvärkar. Vi bestämde oss för att åka till Strömsholm, men då kom valp nummer tio. Efter smskonversation med veterinärexpertis lastade vi in Dio och valparna i bilen och åkte. Dels tyckte vi att det var långa avbrott i värkarbetet och dels ville vi säkert veta hur många som fanns kvar. Det fanns en valp kvar och den överlevde inte. Vi tyckte alla att det var skönt att veta att valpningen var klar. Dio mår bra och valparna likaså.
I vanlig ordning har vi satt arbetsnamn på valparna och det var ett litet helsicke att kännetecken på dem alla. Här kommer en presentation av H-kullen:
Ettan - grå tik med lite vitt på bröstet.
Ängeln - grå tik med ljusa "vingar" vid skuldrorna.
Farstun - liten grå hane med liten vit prick fram som föddes i farstun på väg in efter en liten promenad med Dio. Han vägde minst med sina 342 gram.
Stjärnan - svart hane med gula tecken och en vit stjärna fram.
Grålle - en stor grå hane. Vägde 480 gram, vilket var mest av alla.
Sotis - en svart tik med väldigt lite gula tecken.
Snabba - en grå tik som kom ganska snabbt efter Sotis.
Nosa - en svart tik med gula tecken som fått sitt namn genom att hon kom ut med nosen först och utan fosterhinnor.
Lillan - Grå tik utan vitt.
Svansen - grå hane som kom ut med bakben och svans först.
Tack för fantastiska upplevelser jag har fått vara med om när Dios valpisar kom till världen. Det har varit underbart att se och uppleva. Har aldrig varit med om detta tidigare. Dio var lugn och trygg ihop med Ingrid som gjorde ett mycket proffsigt arbete. Nu har jag kommit hem och jag saknar redan min älskade Dio jätte mycket. Men jag vet att hon har det bra med sina små.
Tack Ingrid och Ove för dessa dagar.