Kennel Enduros Blogg

 

Jag har inte skrivit så värst mycket om min blivande tävlingshund. Faktiskt inte så mycket om min gamla heller. "Den gamla" har verkligen blivit gammal på väldigt kort tid. Förutom att kroppsformen och buklinjen har förändrats, så har hon ett annorlunda uttryck i "ansiktet". Men hon är pigg och tjatar om mat hela tiden. Riktigt besvärlig på kvällarna då hon pockar på uppmärksamhet och när hon får den så springer hon raskt till skafferiet och står där med en förväntansfull blick.

 

När det gäller Guzzi så ligger jag efter i träningen jämfört med Allt-I vid samma ålder. Jag har tittat på Allt-I's gamla träningsdagbok så det är ingen efterkonstruktion. Att vi ligger efter beror på flera saker. I våras körde jag samma typ av träning som när Allti var valp, men Guzzi var inte lika fokuserad och förutom att hon inte orkade eller kanske inte var motiverad att hålla koncentrationen uppe någon längre tid så tyckte jag att hon var lite seg. Så jag lade ner grundövningar i lydnad och nöjde mig med miljöträning, lite spår, uppletande och rapportövningar. Men även rapporten gick si så där. Tre skick kunde gå bra och sedan sprang hon ut och ställde sig. Så vi lade ner rapportträning med uppbindning också. Det enda vi gjorde var att skicka henne mellan oss, synligt och med var sitt kampskinn i högsta hugg. Jag känner mig ändå inte särskilt stressad. Eftersom Guzzi är född i november så finns det inga appelltävlingar som hon kan delta på förrän till våren. Ytterligare en sak som har komplicerat träningen är mina tankar på att så småningom tävla IPO. För att göra kombinationen så rätt som möjligt, så att det ena inte stör det andra, har jag legat lite lågt och funderat länge och väl på ingångar och vändningar.

 

I juni såg jag en stor förändring hos Guzzi. Kampen blev mer kraftfull och hon blev betydligt mer alert. Men under sommaren fokuserade jag mest på att få Allti i tillräcklig form för att starta sitt sista SM. Guzzi fick den tid som blev över och vi nötte mest på grunder. Jag har också lagt mycket tid på on/off-övningar och tyst koncentration. Mycket target och i princip inga moment. Hon kan utföra såväl hit, fot, hopp, backa, ligg, sitt, stanna kvar och före. På inkallningsordet "Guzzi" vet hon att hon ska inta fronposition. Men hon blandar i övrigt i hop orden friskt. Sitter hon vid sidan och jag säger "Fot" så kan hon mycket väl kasta sig ner i tron att det var ligg jag menade. Om hon står framför mig och jag säger "Fot" så kan hon lika gärna inta frontposition. Så vi har lite ordförståelse att jobba med :-). Men alert är hon och snabbt går det. Jag tror det är därför som det ofta blir vad det blir. Hon vill utföra något så snabbt som möjligt och då lyssnar hon inte alltid. En underbar hund att jobba med helt enkelt.

 

Förutom stimuluskontroll så har jag nu börjat med apportering. Eller rättare sagt gripa och hålla utan tugg. Att kasta är det sista jag gör. Jag har ännu inte haft någon hund som inte jagar efter en kastad apport, så den delen är det enklaste. Jag brukar säga att betygen i apportering avgörs i en omkrets på ca 2 meter omkring mig. Därför är grunderna otroligt viktiga.

Ett moment som tar lång tid att lära in är framförgåendet. Därför börjar jag med det så tidigt jag kan. Vi har kommit ganska långt där. Jag började med en target, men i går satte jag en targetpinne i varje ände av planen. Fördelen med target är att den i sig inte utgör en belöning, utan är medlet som leder till belöning. När detta är befäst så kan jag belöna själv var som helst på sträckan. I går fick hon aldrig gå fram till targetpinnarna, utan belönade när jag tyckte hon gick bra, vilket hon gjorde åt båda håll. När hon kan fot ordentligt ska jag börja sända henne från fotgående. Just nu ställer jag bara upp henne i riktning mot target och sätter i gång henne med "Före". Så småningom kommer targetpinnarna att försvinna helt. Jag anser att detta är det absolut enklaste sättet att lära in framförgående på och en klar fördel är att man som regel inte får samma drag i kopplet som när man lägger ut en belöning. För mig är inte framförgående ett moment som försvinner och som man kan "slafsa" över. För mig är det grunden till saktagåendet i framåtsändandet. Och som alla vet så älskar jag framåtsändande lika mycket som jag hatar kryp. Ja, vi har börjat med kryp också, men mycket lugnt och försiktigt. Den här gången ska det bli bra ;-).

 

När det gäller rapporten så har vi under oktober åter börjat med uppbindning och Guzzi har fungerat klockrent. Inga stopp alls. Men det handlade bara om tre träningstillfällen, så jag var lite oviss om hur helgens träning med andra hundar skulle fungera. Petri och Emma med Enduros Diamant hade dragit i hop ett gäng på 6-7 hundar som skulle springa. Kort sträcka visserligen, men utom synhåll och med mycket störningar. Bara det att många skulle skickas innebar att liggtiderna blev längre än vanligt. Men Guzzi fixade störningarna utan problem och gick i väg utan tillstymmelse till tvekan.
Vi är på G nu.