Kennel Enduros Blogg

Det handlar mycket om Guzzi. Vi kan inte påminna oss att vi haft en så jobbig valp tidigare. Det skulle möjligtvis vara Dolly (Birkelands Dolores) som fortfarande tar priset vad gäller att inte ge sina ägare en lugn stund. Till och med Allti kommer och söker skydd emellanåt och tycker det är jobbigt med allt tjafs som uppstår.

Inför planerade TV-kvällar försöker jag efter bästa förmåga att trötta ut det lilla energiknippet. Det fungerar si så där. Tyvärr har magen slagits ut till och från när den sista utvägen, för att kunna följa spännande OS-äventyr eller en thriller, har varit att kasta till henne ett märgben eller allehanda tuggben. Det har förmodligen blivit lite för mycket av den varan. Så flera nätter har bestått av att stiga upp si så där 4-5 gånger för att ta ut den lilla. Utfodringen har sedan blivit maizenavälling någon dag och nattsömnen är räddad. Tills jag återigen glömmer att en liten valpmage kanske inte klarar 4 mål om dagen, beöningsgodis, märgben och en ansenlig mängd tuggben....

Jag tröstar mig med att energi förmodligen är en egenskap som jag kommer att ha nytta av i framtiden. 

Guzzi är olik sin mamma på ett antal punkter. Hon är framförallt inte lika vek som Allti. Vekhet låter som något negativt, men när det motsatta innebär att hunden har minne som en guldfisk vad gäller att ta åt sig förbud så inser jag att denna hund blir en utmaning för mig. Hon har dock tagit till sig att det inte är någon bra idé att bita i sladdar när jag sitter vid datorn och arbetar. Min förhoppning är att hon även ska ta till sig att vår katt Micke inte är intresserad av att bli överöst av pussar. Såväl vi som Micke gör vårt bästa för att hon ska förstå detta.

Träningsmässigt har jag jobbat annorlunda än med mina tidigare hundar. Faktum är att lilla Guzzi inte kan ett enda kommando. Jag har i stället inriktat mig på att jobba in en rad delar som jag tänker mig ha användning av i framtiden: hand-, pinn- och tasstarget är hon duktig på nu. Jag har fångat en rad beteenden som hon älskar att göra. Förutom frivilliga sittanden och lägganden så backar hon och gör häftiga ställanden med ett stoppskutt. Vi jobbar även en hel del med on/off och tyst koncentration framåt i kombination med stadga. Jag inväntar nu lite material från Eva Bodfäldt och ska testa träningsloggen i tre dagar.Jag kommer att redogöra för detta här och hoppas få hjälp med videofilmning också.

Vi bor i ett område med mycket vilt. I går kväll stötte vi t o m i hop med en grävling. Räv och hare finns det också. Men mest av allt har vi rådjur och dem ser jag varenda dag. Det som irriterat mig är att Guzzi inte sett viltet. Jag vill ta varje chans till att träna henne med vilt nu när hon är liten. I går såg jag tre rådjur som skuttade ut ur skogen och ut på gärdet när vi kom. Allti såg dem också, men när jag tittade på Guzzi så höll hon helt obekymrat på med att böka efter något intressant i marken. Jag upptäckte dock att rådjuren hade stannat en bit bort på gärdet. Jag kollade vinden och bestämde mig för att försöka smyga mig på dem i motvind. Denna övning ville jag göra med bara Guzzi så jag sa åt Allti att stanna när jag smög mig i väg genom skogen. Jag och Guzzi tog en stig ner mot gärdet där rådjuren stod och betade. De såg oss inte förrän vi var 30-40 meter i från dem. Guzzi, som gick 5-6 meter framför mig på stigen stannade till och tittade på dem med stora ögon. Rådjuren upptäckte oss och stod blickstilla med resta huvuden i någon sekund innan de skuttade i väg. Guzzi stod alldeles stilla och följde dem med blicken. I det ögonblicket kallade jag in henne och förflyttade mig snabbt bakåt. Guzzi kom efter mig som ett jehu och belönades. Tanken är att hon ska förknippa markering av vilt med belöning hos mig. Jag vet att hon en dag kommer att testa att springa efter viltet och hoppas att den dagen kommer under första halvåret eftersom de vänder relativt snabbt i den åldern. Här finns många filosofier om vad som är det bästa. Min strategi är att hon kommer att inse att den varianten inte är någon bra idé. Jag är inte fysisk, men sätter stor social press om de kommer tillbaka efter att ha lämnat flocken. Med social press menar jag att de inte per automatik är välkomna in i flocken. På detta sätt har samtliga mina hundar blivit viltrena och jag hoppas att även Guzzi ska kunna få ett fritt liv under ansvar.