/
Valpar /
18 november - G-kullen är här!
I lördags var det Pubafton i Bygdegården. Ove gick ner och var med. Jag satsade på att vara hos hundarna och titta på TV för en gång skull. Vi kom i säng sent och följaktligen så vaknade vi senare än vanligt i går morse. Efter morgonpromenaden tog jag tempen på Allti. Döm om min förvåning när den låg på 37,3. Jag trodde att termometern visade fel och testade en annan. Men den visade samma. Som jag skrev i går så kan tempen variera under sista veckan, men jag var även beredd på att den varit nere under 37 och vänt. Det skulle innebära att det var dags för valpning. Allti hässjade en hel del under dagen, men följde med på en långpromenad på en timme i det fina vädret. Hon har hässjat ovanligt mycket så jag tänkte att det kanske är för varmt inne. På eftermiddagen bäddade hon och grejade i våra sängar. Jag tog tempen igen och den låg på 37,5 ena gången och 37,7 nästa. Jag jobbade en del vid datorn och Allti verkade som vanligt förutom att hon sa åt mig att ta fram lite tuggben ur skafferiet. Det gör hon genom att hoppa upp på mig och skrika lite i mina öron.
Sedan var det vår TV-kväll med Solsidan och Bron. Allti låg i en fåtölj och var ganska orolig. Hässjade och vred och vände på sig. Ove gick och lade sig och jag fortsatte med mina utskick som aldrig verkar bli klara. Vid halv elva ropade han och sa att det var lite konstigt med Allti. Jag såg att hon var orolig och hade ont. Gnydde, hässjade och trampade runt. Så vi gick ner i valprummet och det dröjde inte länge så kom den första krystvärken tio över elva. Tjugo minuter senare kom första valpen. Det var en tikvalp på 464 gram. Jag vägde henne visserligen inte då, utan ett par timmar senare. Allti vill inte att jag tar upp valparna. Då lägger hon huvudet på dem, gnyr och försöker trycka ner dem till sig. Eller också börjar hon nagga på dem.Sedan var det lugnt fram till 00.50 då värkarbetet började igen. En liten tjej på 339 gram kom 01.20. Black & tan hon också. 01.41 startade värkarna igen. 02.10 kom "Granit", en grå kille på 555 gram.
Jag låg på soffan i valprummet i natt och somnade väl framåt halv fyra i morse och sov från och till tills alarmet väckte mig halv åtta. Klockan nio var jag på jobbet. Nu har jag i alla fall hunnit titta på de små och fotograferat dem så gott det gick med deras nitiska mor som inte var av den uppfattningen att jag skulle flytta på dem. Så det blev som det blev. Mamma Allti får bestämma. Det är hennes valpar... ;-)
Sedan var det vår TV-kväll med Solsidan och Bron. Allti låg i en fåtölj och var ganska orolig. Hässjade och vred och vände på sig. Ove gick och lade sig och jag fortsatte med mina utskick som aldrig verkar bli klara. Vid halv elva ropade han och sa att det var lite konstigt med Allti. Jag såg att hon var orolig och hade ont. Gnydde, hässjade och trampade runt. Så vi gick ner i valprummet och det dröjde inte länge så kom den första krystvärken tio över elva. Tjugo minuter senare kom första valpen. Det var en tikvalp på 464 gram. Jag vägde henne visserligen inte då, utan ett par timmar senare. Allti vill inte att jag tar upp valparna. Då lägger hon huvudet på dem, gnyr och försöker trycka ner dem till sig. Eller också börjar hon nagga på dem.Sedan var det lugnt fram till 00.50 då värkarbetet började igen. En liten tjej på 339 gram kom 01.20. Black & tan hon också. 01.41 startade värkarna igen. 02.10 kom "Granit", en grå kille på 555 gram.
Jag låg på soffan i valprummet i natt och somnade väl framåt halv fyra i morse och sov från och till tills alarmet väckte mig halv åtta. Klockan nio var jag på jobbet. Nu har jag i alla fall hunnit titta på de små och fotograferat dem så gott det gick med deras nitiska mor som inte var av den uppfattningen att jag skulle flytta på dem. Så det blev som det blev. Mamma Allti får bestämma. Det är hennes valpar... ;-)
Här en bild på den förstfödda som fått arbetsnamnet "Skärnos". Hon ser svart ut men om man kollar på hennes ben och under svansen så ser man tan-färgen.
Ytterligare en bild på "Skärnos".
Här tvättas "Skärnos" av mamma. Hon har en hel del vitt på bringan denna lilla tjej.
En närbild på den gråa killen som faktiskt får sitt riktiga namn direkt. Enduros Granit ska han heta.
Den andra tiken, på bara 333 gram har fått arbetsnamnet "Lillan". Även hon har brunt på benen och under svansen.
Här en närbild av Granit och "Lillan" när de sover hos mamma.
Sedan tackar jag för att valparna började födas en söndag. Det blir bra mycket enklare att göra veckouppdateringar då.. ;-)
Grattis till den lilla men mycket fina kullen! Vad kul att det blev ett par tikar ändå :)