Svenska Mästerskapen 2013
Efter veterinärbesiktningen åkte vi till vårt hotell, Scandic Väst i Linköping. Där hade vi tid att checka in och äta en god lunchbuffé innan vi skulle åka tillbaka till Mantorp för lottning. Jag, som hade högsta SM-kvalpoängen, hade den äran att få dra lott först. Som alltid hade jag redan innan tävlingen bestämt vilken lott jag skulle ta. Den första längst till vänster hade jag bestämt denna gång. Om de skulle ligga i rader så skulle jag tagit första raden, första lotten längst till vänster. Det var riktigt bra val. Vi fick startnummer 3. Egentligen vet man ju inte vilket nummer som är bra. Man bara vet att startnummer 1 ger lite långsammare tempo, men att man slipper strul. Man vet också att förlängningarna kan bli knepigare ju senare i startfältet man är.
Tredje skicket är det värsta. Det är då det brukar hända saker. Men alla hundarna gick i väg utan problem. Däremot en och annan som var ljudlig och en hund som inte ville sitta vid starten. Den hunden ställde sig och satte sig tre gånger under nedräkningen. Vi var flera som blev förvånade när vi senare konstaterade att hunden som stått upp en stor del av nedräkningen inte fått någon som helst betygsreduktion för detta. Det står visserligen i regelboken att hund som intar annan ställning än sittande ska ha maxbetyg 9, men hunden i fråga fick enbart tidsnerdrag och belastades sedan inte alls för att den inte satt. Nåväl, domaren dömer och det är bara att gilla läget.
Inför sista skicket började jag förstå att Allti inte tänkte springa fortare än så här. Hon höll jämna tider på alla skick, men i ett betydligt bekvämare tempo än vi har varit vana att se henne. Förlängningen fortsatte ut på en grusväg och efter ca 70 meter vinklade den snällt in i skogen. Jag räknade snabbt ut att hon fick tappa max ca 2 minuter på snabbaste hund på sista skicket om hon skulle kunna få betyg 9 på rapporten. Startnummer 2, som var Papaya, var en bra värdemätare och Allti tappade ca en och en halv minut på henne på sista skicket.
Tillbaka på A-stationen fick vi ett härligt mottagande av en del ur Enduroklanen som var på plats. Vi åkte till Mantorp för att kolla startordningen på söndagen. Startordningen skulle vara omvänd, dvs högsta poäng från rapporten skulle starta sist på uppletande och lydnad. Arrangören lottade startorningen mellan de hundar som hade samma poäng och jag skulle starta trea från slutet.
På kvällen bestämde vi oss för att åka till Linköping centrum och slå på stort med brakmiddag. Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans med Emma, Petri, Maria och Jonny. Som tur var avstod jag från den whiskey som jag hade tänkt ta till kaffet. Två glas rött var precis lagom för att jag skulle känna mig på topp på söndagmorgon.
Jag var ganska nervös inför mitt uppletande. Jag vet ju hur hemskt det känns att nolla. Men Allti har ju inte haft sämre än tre föremål sedan hösten 2010, så jag försökte håla mig lugn. Vi fick in tre föremål, men hon var en hel del utanför rutan, vilket gjorde mig nervös. Det andra kom hon med när det var en minut kvar och det tredje hade hon precis avlämnat när tiden var ute. Det var väldigt fint ordnat här också. Domaren hade en mikrofon och gav öppen kritik efter varje hund. Hon gjorde det på ett föredömligt sätt med ris och ros, utan att man kände sig misslyckad. Tack snälla domaren :-). Vi fick 7-7,5 i betyg och det var jag mycket nöjd med efter alla tankar som snurrade under själva uppletandet.
Sedan var det lång väntan på lydnaden. Jag tittade på några av de första hundarna och försökte att inte bli nervös av det jag såg. Jag värmdeupp Allti i god tid och var glad att hennes ben fortfarande höll. Jag och Josefina höll oss långt från planen i skuggan och försökte prata om annat och inte kika på hur det gick för de övriga tävlande. Fria följet kändes bra under uppvärmningen. Däremot kändes krypet som rena katstrofen. Vi testade olika saker, men det var rena skiten och jag kände att vi skulle vara glada om vi fick betyg. Och för att undvika nollan visste jag att jag måste känna mig glad och nöjd. En liten vibb om att jag är missnöjd riskerar påverka min hund så att hon reser sig eller skiter i det hela. Det visste jag innan jag gick in.
Jag gick in alldeles för tidigt. Det var välordnat och trevligt även här med presentationer av hundarna. Jag skulle kanske väntat med att gå in tills snacket var avklarat. Nu tror jag inte att det hade gjort så stor skillnad. Allti var fokuserad i starten, men släppte ganska snart. På stegförflyttningarna som hon normalt gör riktigt bra, satte hon sig långsamt och tvekande. Vi fick även göra en lång transport där hon mer såg ut att gå en rapporttransport än ett fritt följ. Det ordnade upp sig en aning mot slutet och jag bestämde mig för att glömma den här känslan och betyget 7,5-8. För nu skulle hennes bästa moment komma. Långa inkallningen. Och den satte vi riktigt bra och fick 9-9. Med alla ljud runtomkring så gällde det att ropa högt. Framåtsändandet med de problem att få till galoppen fungerade riktigt bra och vi fick 8-8. Sedan kom då det där hemska krypet. För att göra en lång känsla kort så fick vi 5-5. Jag vet inte, men tror jag gick för snabbt i början så att hon aldrig kom i gång med korta steg under sig. Sedan ville jag nog ha "skiten" överstökad. Skallet 8-8,5 var klart godkänt. Hon hade lite glest i slutet av varje skallomgång, men jag kände mig nöjd. Jag önskar att jag kunde kasta metallen längre, men med min krokiga arm får jag vara glad att jag får i väg den. 8,5-9 på båda apporteringarna får jag vara nöjd med på ett SM. Sedan kom en miss som jag helt får ta på mig. Vi ställde upp för hoppet och mitt kommando blev kortare och rappare än vanligt. Allti uppfattade det inte, så jag fick kommendera en gång till. Vi fick 6-7,5, vilket jag tycker var lite hårt. Men det var ingenting som påverkade placeringen om jag utgår från ett normalbetyg på 9. Dollar hade halkat på stegen så jag var lite orolig för den. Men hon gick lugnt upp och över. Sedan nerdrag för den tveksamma nergången som hon nästan alltid har. Betyg 8,5-9.
Vi hamnade på en fjärdeplats med knappa 8 poäng till silvret. Till en början kändes det lite onödigt med krypet och hoppet. Betyg 7 på krypet hade räckt. Men vid närmare eftertanke så har alla, som är med på ett SM, missar som de bearbetar efteråt. Som mina vänner påpekade så har vi haft en och en halv månads rehabilitering bakom oss och då måste man vara nöjd med den här prestationen. Och det är vi.
Jag har tyvärr ingen bild från prisutdelningen. Däremot en bild på ett superfint pris som vi fick.
Slutligen, innan jag tar tag i den städning som jag skulle fixa i dag, så ett stort grattis till Did It som mentaltestades på 421 poäng i helgen. Film och foton kommer så småningom.
STOOORT GRATTIS till er!!! Ni är sååå duktiga o det var jättekul att se er!!! Och grattis till Did It!!