/ Allmänt /

25 juni - Midsommar passerad

 
Rubriken låter kanske lite tråkig. Och en riktigt tråkig midsommar har det varit. Inte alls så glad, som folk önskat mig. Jag har läst i någon tidning att folk blir deprimerade av att vara inne på Facebook. Anledningen ska vara att alla ger en så rosenskimrande bild av sin tillvaro. Foto på läckra måltider. Foton på den nya soffan eller det perfekt renoverade hemmet. Foton på den välvårdade trädgården, nyputsade bilen, häftiga båten...osv. Fotona kompletteras av en massa lyckliga inlägg. Det finns inte en krake på Facebook som är ensam eller har tråkigt i största allmänhet.
 
 
Så nu gott folk gör jag en god gärning. Ingen ska minsann behöva bli deprimerad av att läsa min blogg. Midsommarfirandet var skit. Ojdå, vad är det då som har hänt?
Det har inte hänt något alls. Just det, det har hänt för litet helt enkelt. Dessutom var ingen av oss särskilt väl förberedda på att det var midsommar. Nu? Redan?
Vi bestämde oss i alla fall för att åka till Idö gård, där det är knytis varje midsommar. Vi har inte varit där tidigare, eftersom vi har varit uppbokade på annat.
Jag hatar knytis. Just det. Hatar. Det slår aldrig fel. Alla andra har mycket godare saker med sig. Mycket mer och sånt som jag aldrig ens hade tänkt på att man kunde ta med. Så där satt vi med vår matjesill, våra ägghalvor, gräddfil och gräslök, medan de runtomkring dukade upp fem olika sorters sillar, skinka, prinskorv, köttbullar, Janssons frestelse, hembakat bröd och flera olika sorters goda ostar. Till efterrätt hade de med bakelser med jordgubbar och grädde.
 

Varje gång säger vi att till nästa gång då ska minsann vi ha med oss allt det där som vi satt och önskade att vi hade haft med oss. Men som alltid var vi ute i sista stund och "Äh, det räcker med det här."
När vi ätit vår matjesill och druckit kaffe, så gick vi en tipspromenad. Den handlade om Olympiska Spel.Den roligaste frågan var den som jag vet att vi hade rätt på. Frågan var hur långt Bob Beamons världsrekord var. Inte i siffror, utan man skulle gissa vilken pinne som var på rätt avstånd, Pinnar märkta med 1, X och 2 var utsatta på olika avstånd. Som gammal häcklöpare har jag mätt upp avståndet mellan häckarna åtskilliga gånger och jag vet att min fot är 25 cm. Jag visste naturligtvis att världrekordet i längdhopp var 8,90. Jag stegade eller rättare sagt fotade och hamnade jag väldigt nära pinne X när jag hade "fotat" 36 fötter. Så den frågan var säkert rätt. Resten hade jag ingen aning om.
 
 
På ett ställe utefter tipspromenaden fanns det ett kylskåp med förtäring. Kylskåpet var anslutet till träfas. Det var kul. Mindre kul var att jag körde, så jag kunde inte ta någon förtäring. Ni ser hur eländigt det var. Men det är inte slut än.

Vi kom hem vid fyratiden och jag fortsatte med min korrekturläsning. Framåt sjutiden började jag bli lite hungrig. Ingen av oss hade dock tänkt på att vi skulle behöva middag också. "Vi har ju för tusan ätit matjesill", var det en som klämde ur sig. Denna någon fick snällt steka ett par hamburgare åt oss. Det är här facebook kommer in. Inte fasen såg jag någon enda som satte ut ett foto på ett par ynkliga hamburgare för att skriva något i stil med "Vår fantastiska midsommarmiddag". Nää, och det gjorde inte jag heller. Medan foton på allehanda fina sommardrinkar avlöste varandra, insåg vi att vi bara hade ett par folköl i kylen. Glad Midsommar? Knappast gladare än en vanlig vardagskväll. Alltså, jag börjar inse att jag kanske skulle engagera mig lite mer i våra inköp..;-).
 
Midsommardagen blev delvis lite rolig. Ove hade åkt till stan i ett annat ärende och skulle handla mat samtidigt. När jag såg att maten bestod av ett paket kassler, kände jag ingen inspiration att ta tag i middagen, så det drog ut på tiden. Till saken hör att Jädersgårdens festlokal var uthyrd för bröllopsmiddag för hundra personer. De hade hyrt in en cateringfirma och personalen satt på vår yttertrappa och tog igen sig när jag kom från valprummet. Jag ställde lite artighetsfrågor och bland annat frågade jag vad de hade lagat för mat. När kocken rabblade upp huvudrätten svarade jag:
- Åhh så gott! Jag som är så hungrig. Vi har inte ätit än.
Fem minuter senare knackade köksmästaren på vår dörr och överräckte var sin tallrik med fläskfilé, rödvinsås, potatisgratäng och en grönsaksblandning med svartrot. Jag rodnade förmodligen, men tog tacksamt emot maten. Lite senare knackade de på dörren igen. Det var desserten de kom med.
Så okej. Midsommardagen var lite bättre. Men bara fram till midnatt. Dunka-dunka höll på till tio över två. De hade satsat stort på det här bröllopet. Inhyrd ljud-och stereofirma med rejäla doningar. Så rejäla att fåtöljen vibrerade när jag satt och försökte titta på en film som startade efter midnatt. Jag sprang skytteltrafik ner till valprummet för att kolla att inte Aqila blev orolig över oväsendet. Det var ingen fara.
 
Bästa dagen var faktiskt i går. En kanonbra hundträning. Spår för Bolt. Förlängningsträning för Allti och uppletande för båda. Jag kände mig mycket nöjd med prinsessan. Frömjölsbesvären är borta och hon frustade inte på uppletandet. Nosen fungerar väldigt bra. För en gångs skull bättre än Bolts. På första frispåret gick jag i öppen skog, i ett U-spår på stor yta. Jag hade lagt in vinklar, bland annat en spets. Det var jätteroligt att ligga gömd och kunna se större delen av arbetet. Hon hade bra tempo och näsan med sig. På det andra spåret passerade jag på vänster sida om en bergsknalle. Jag gick en runda på baksidan och kom fram på höger sida av berget. Där klättrade jag upp och satte mig på toppen, så jag kunde se större delen av Alltis arbete. Så häftigt! 
 
Valparna blir allt roligare att titta på. De sover för det mesta, men biter i varandra när de är vakna. Svansarna viftar och de kan ge i från sig diverse olika ljud. I morgon är de tre veckor och ska börja vara i köket på dagarna. Det ska bli roligt. Min videokamera är trasig och jag filmade med min iPhone. Kruxet var formatet, som inte alls passade mitt redigeringsprogram. Jag trixade med konvertering till mpg-format större delen av eftermiddagen och kvällen i går. Skam den som ger sig. Här kommer filmen:
 
 
 
 I dag vaknade vi till blåst och regn. Jag kände mig väldigt duktig när jag började dagen med en timmes promenad med Allti och Bolt. 
   
 
#1 / / Mia och Greta :

Ha, ha du är för rolig du :-) Tur att du har valparna att "trösta" dig med :-)

#2 / / Ia&co:

Haha,,,
Ni hade iallafall tur med vädret!!!

#3 / / Lena och Ella:

"Livet är en fest, håll med om det folk och fä" Vardag som helgdag:-)