Kennel Enduros Blogg

Allti tuktar Essi i vanlig ordning.


Gårdagens uppdatering tog sin tid. Mycket beroende på att de foton jag tog var så förbaskat dåliga. Det var snö och sol ute, vilket är skitsvårt att fotograferingsväder. Särskilt när det är kallt och man inte har lust att stå och trixa med inställningar. Jag tog dock en del foton som jag inte hann lägga ut i går. Det var på promenaden jag och Ove tog med valparna.




Man ska inte prata skit om dom som inte kan försvara sig. Men att ta ut valparna tillsammans med Ove tar på krafterna. Om han var barnsligt orolig när Josefina var liten, så är det snäppet värre med ett gäng sjövilda valpar. När Josefina var liten fick hon knappt klättra eller springa när pappa var med. Ve och fasa. Hon skulle ju kunna ramla och bryta både armar och ben.


Etta tar täten.

När det gäller valparna så var den första säkerhetsrisken att passera hästhagen. Ansåg i alla fall Ove. Hästarna går minst 50 meter bort och valparna skulle behöva forcera ganska mycket sly för att ta sig dit. Jag ville ta det lugnt och låta valparna stanna och undersöka saker. Men för husfridens skull skyndade vi oss förbi hästhagen.


Etta och Noomi.

Vi hann inte långt förrän Ove såg nästa säkerhetsrisk. En liten sluttning där valparna kunde trilla ner. Jag orkade inte ens berätta att C-kullen rullat nerför den sluttningen åtskilliga gånger. Dessutom utgörs denna fara av ett "stup" på max en halv meter...Men det var bara att skynda sig förbi där också. Vi hann inte långt så samlades hela gänget kring en hög med frusen hästskit. Detta var naturligtvis också ett ställe vi skulle hasta förbi. Sedan en stor sten som de kunde krypa under och fastna. Ove höll en lång föreläsning om hur vi omöjligt skulle klara att få ut valparna själv. Brandkåren skulle också få problem, blablabla.


Allti och Noomi delar på en pinne.


Noomi och Allti.


Slutligen kom vi till grillplatsen alldeles bredvid vårt hus. Valparna började äta lite kolrester och Ove tjatade om förstoppning. Jag påpekade att det skulle vara bättre att ta bilen och åka i väg till Kjula. Men se det skulle jag inte sagt. Då fick jag veta hur nonchalant jag var när valparna sprang in under bilen. För där kan de ju bli brända på avgasröret. Det var bara att ge upp och ta in valparna. Förresten, vem vet - om de hade varit ute fem minuter till så kanske de hade förfrusit sig eller åtminstone fått urinvägsinfektion...;-).


Essi käkar kolrester....men någon förstoppning har jag inte märkt av.


I dag fick vi besök av Errors blivande matte och husse. De hade laddat upp med ingredienser till en lunch av stjärnkocksklass. Kycklingfiléer med fetaost, soltorkade tomater, vitlök och grädde som åkte in i ugnen. Till detta ris och sedan efterrätt: den godaste äppelkaka jag ätit.

På eftermiddagen gick jag en långpromenad med Allti och Bolt. Jag såg fel på klockan och tog inte med mig pannlampan. Det gick bra att ta sig fram ändå eftersom snön lyser upp en del. När jag varit borta en och en halv timme ringde Ove för att höra om det hade hänt nåt. Eftersom jag inte kommit hem och det var mörkt ute. Så jag ingår också i säkerhetstänket :-).

I morgon är en tråkig dag för valparna. Då ska de chipmärkas. En bekant är auktoriserad och har chippat samtliga Endurovalpar här hemma. Men lite gråt och tandagnisslan får vi räkna med.

Jag avslutar med ytterligare ett foto från gårdagens promenad. Som synes svårt med rätt inställningar mot snön och i solen. Men jag tar med den mest för att Mikkel inte ska retas med Kerstin om vilken valp som åker på däng. Alla får sig sin beskärda del;-).


Allti tufsar till Noomi i snön.