Kennel Enduros Blogg

Enduros Drive 7 veckor. Väldigt lik Error på denna bild.

Det har varit på gång under en tid och nu har Drives husse och matte bestämt sig för att lämna tillbaka honom. Det är en vovve som älskar att arbeta. Problemen har snarare dykt upp i vardagen. Han har mycket jakt i sig och förutom att han vill jaga tåg, bilar och katter så har ordning och reda, att inte dra i kopplet och hoppa upp på folk tagit mycket kraft. Då hjälper det inte att man är en genomsnäll hund. Vardagen måste fungera. Det ska vara roligt att ha hund.

Så i morse efter morgonpromenaden med Allti och Bolt åkte jag i väg för att hämta Drive. Jag passade på att ta en sväng förbi Uppsala och äta lunch med Josefina. Fattig student kan behöva ett skrovmål tänkte jag och samtidigt trevligt att få en timme eller så med sin dotter.

Jag har ju träffat Drive en hel del under uppväxttiden och han blev glad när jag kom. Stökade runt och puffade på mig så att jag knappt kunde skriva på papperen. 

Han drog mig som en liten vante över gården bort till parkeringen. Yes Bahlenberg, tänkte jag, här har du något att bita i. Glatt hoppade han in i bilen. Han känner väl igen mammas doft kan jag tro, för han sniffade runt på hennes fäll.

Sedan började resan hem. Den första kvarten jagade han bilar. Just det. Han jagar mötande bilar. Han satt och stirrade rakt fram och fokuserade på de bilar vi mötte och kastade sig runt samtidigt som han lät. Jag ryade åt honom att lägga sig ner och det gjorde han. I fem sekunder ungefär och sedan var han uppe igen. Jag kollade i backspegeln att det var fritt och bromsade in kraftigt samtidigt som jag vrålade åt honom att lägga sig ner. Det gjorde han. Jag insåg att det inte var någon bra idé att träna på detta när jag kör, men kunde inte låta bli att säga åt honom varje gång han satte sig upp. Och det blev allt glesare mellan tillsägelserna. I mitt huvud föddes en plan för hur jag ska fortsätta träna detta.

Jag har funderat mycket på grundproblemet och tänker naturligtvis genast på On/Off-träningen som Diamant och Did It körde på valpkursen med Eva Bodfäldt. Finns lite om det i senaste Brukshunden om belöningssystem. Men det var mycket tydligare på kursen, där valparna låg alldeles avslappnade medan de väntade på sin tur.

Ja, Drive är till salu, men inte än. Det skulle i så fall vara om någon rutinerad förare som jag har förtroende för är intresserad. Men helst vill jag själv se om jag kan få ordning på de oönskade beteendena. Sedan är planen att L-testa honom.

När jag kom hem sken fortfarande solen och jag bestämde mig för en långpromenad med Drive. På med midjebälte så att jag skulle ha händerna fria. Vi tog grusvägen bort till gärdena och så fort kopplet var sträckt, stannade jag. Belönade kontakt med mig. Vid gärdena släppte jag honom och han sträckte ut, vände tillbaka och kontakt som jag belönade med godis eller kamp. Så plötsligt så satte han i väg med världens fart. Som om han hade sett ett rådjur eller något, men det fanns inga. Hans rusning tog stopp vid ett brett vattenfyllt dike och han kom tillbaka för att bli ordentligt utskälld av mig. Han lade sig ner och visade underkastelse och jag fortsatte framåt utan att koppla honom. Han fortsatte skutta fram och tillbaka. Belönade kontakt. Man ser väldigt långt på gärdena. Svårt att säga hur långt bort det var, men kanske 300-400 meter bort såg jag tre rådjur som var på väg att korsa vår stig. Drive hade inte sett dem, men jag kopplade honom i mitt midjebälte. Vinden låg på och jag såg hur han vädrade in dem när de var mitt för oss. Så började de öka farten och skutta. Drive satte i väg i full galopp. Nu är det fjädring på mitt midjebälte, men det blev ett bra stopp ändå. Ny utskällning och han lade sig ner. Vi gick vidare i riktning mot rådjuren. Visst var han intresserad, men kopplet var banne mig inte sträckt en enda gång. Innan vi vände för att gå tillbaka stannade jag och han fick lägga sig ner för en social stund och vi gick inte förrän han hade kommit till ro. Jag gjorde flera såna pauser på vägen hem. Jag vet att det finns mycket vilt i vår skog, men inte så mycket som Drive talade om för mig att det finns. Så här blir han absolut vilttränad.

När jag kom hem fick Drive vara i rastgården ett tag, medan jag gick 20 minuter med klövjeväska med Allti. Jag tycker det gick bättre i dag. Förra gången, som var den första, gick hon och tittade så mycket på mig. Men nu gick hon mer rakställd och tryckte på framåt. På fredag ska vi öka till 2 kg.

Drive fick installera sig i valprummet i källaren. Han får sova där på nätterna och vara inne hos oss på dagarna när våra är ute. Han kommer att få vara i rastgården han också, men vi ska fixa till med lite plyfaskivor mellan boxarna i hundhuset. Onödigt att han och Bolt ska stå och tjafsa med bara galler emellan.


Installerad i valprummet. På detta foto ser man tydligt att det är en Allti-son.

När hundarna hade smält sin middag satte jag i gång med lydnadsträning. Jag började med Drive. min tanke var dels att börja klicka in honom. Dessutom att köra lite on/off-träning. Det gick bättre än jag hade trott. Han fick sitta framför mig med ryggen mot mig och jag kastade i väg en korvbit. Smekte honom längs sidorna och när han lutade sig bakåt fick han "Varsågod". Testade även att trycka honom mot godisbiten och han klarade även det.

Sedan fick han ligga ner. Jag lade ut en godisbit. När han kopplade av och lade ner huvudet fick han "Varsågod".




Varsågod!


Varsågod!

En annan sak som Drive redan är tränad i är att sitta kvar innanför dörren när man öppnar och går ut själv. Det svåra med en sådan övning, precis som när man har lärt hunden att stanna kvar i bilen tills man säger till, är när "Varsågod"-kommandot kommer. För då exploderar en hund av denna typ och man far i väg som en vante likt förbannat. Detta ska vi också jobba på. I kväll fick han göra om utpasseringen från källaren tre gånger innan jag var nöjd.

Allti fick ett kort pass med stegförflyttningar, kryp och skall. Bolt vänster om halt, ingångar utan och med apport och handtarget som så småningom ska bli ett kryp. Hoppas jag:-).

Det kommer att bli mycket Drive i bloggen framöver skulle jag tro. Jag tror att lösningen är att vara lugn (vilket jag inte alltid har så lätt för), konsekvent (vilket man i bland inte har tid att vara) och ha tålamod (inte heller min starka sida eftersom jag vill att allt ska gå så snabbt). Det blir alltså ett antal veckors träning för både mig och Drive.