Kennel Enduros Blogg

Anita och Enduros Blixtra (Ixa) har tävlat högre spår med godkänt resultat.

I lördags åkte jag ut till klubben och tittade på Anita och Blixtra. De hade bakspår och en pinne borta, så möjligheten till uppflyttning var stor. Ännu större var den när de på uppletandet plockade tre föremål och fick 8-8 där. Lydnaden inleddes med ett fint fritt följ, även om jag sett Ixa vara mer alert. Enligt matte har hon nyss löpt och är i en knepig period just nu. Inkallningen med ställande var också bra. På håll såg framåtsändandet bra ut. Visserligen stopp åt båda håll, men jag fattade ingenting när nollan kom upp. Det visade sig att Ixa hade tjuvstartat och matte hade använt momentet till att peppa upp sin vovve med glada tillrop under transporten. Nåja. En nolla kan man ju ha råd med. Men så kom andra nollan på krypet där Ixa ställde sig upp efter halten. Skallet, eller snarare svårigheten att skälla, har hon ärvt av sin mamma. Å andra sidan slipper man nerdrag för gnäll. Betyg hade de, men jag tror det blev 5-6. Tunga apporten såg bra ut fram tills hon släppte den vid mattes sida. Hoppet kommer jag inte i håg, men de fick i hop 433 poäng och blev godkända.

Efter tävlingen åkte jag hem och fick med mig Ove ut i skogen och körde intervaller med både Drive och Allti. Ove var tvungen att erkänna att Drive gjort framsteg. Inga tjuvstarter innan kommando. Sedan visade jag hur duktig han har blivit på platsliggningen där jag provocerar med att kasta boll. Jag gör överhuvudtaget mest övningar där han tvingas koncentrera sig och lyssna.


Monica med Enduros Cash.


I går tävlade Monica med Cash i lydnadsklass 1 och denna gång fick de i hop 175,5 poäng och ett förstapris. Duktigt att ha jobbat i hop sig så bra med hunden under den korta tid hon haft honom. Stort grattis!! Nu väntar vi på appellen som de ska debutera i om en knapp månad.

I går tog jag bara Drive med mig när det bar i väg till Falun vid halv nio. Fantastiskt vad bra vägen från Sala upp till Falun har blivit. Det visade sig att jag var ute i väldigt god tid.

Här kommer en liten bildkavalkad från miljöträningen i brandstationen. Första "tegelstenen", som Anna och Daniel kallade alla de nya erfarenheter som erbjuds, var en ganska lång och brant gallertrappa. Den utgjorde inga problem för Drive som älskar att gå i trappor. Sedan passerade vi ett mörkt rum innan vi kom fram till den omtalade labyrinten. Där tränar brandmännen rökdykning i smala gångar och det är en del trixande för att ta sig fram. Inte minst för en hund. Det visade sig att det låter en hel del när man går där också.


Här befinner vi oss på våning 1 av tre och Drive passerar genom ett rör.


På den här bilden hoppar Drive in i labyrinten igen efter att vi kommit ut.
På första våningen syns röret som han passerade. Efter röret ska han upp på stolen
för att ta sig genom ett hål och komma upp på våning tre.




Här är vi uppe på våning tre. Från denna våning kan man ta sig ner till våning två
genom ett hål, stort som en vägtrumma ungefär. Nedanför hålet står en pall och
Drive tvekade lite att hoppa ner eftersom det var svårt att se hur djupt det var. Men
med en liten korvbit fanns ingen tvekan.


Här kryper jag omkring på våning två. Drive springer lite hit och dit och undersöker.


Här är vi på våning två i en del där jag kan stå upprätt.


Här håller Anna emot så att Drive inte ska göra sig illa när han ska nerför stegen som
leder ut ur labyrinten.


Drive flämtade en del inne i labyrinten, men enligt Anna och Daniel som sett många hundar därinne, så hade han inga problem. När vi kom ut så ville han in igen. Efter labyrinten fick han leka lite med Daniel.


Här hoppade han glatt upp på ett bord och kampade med Daniel.


Kamp på hala golv samtidigt som Daniel låter en prasselduk vina runt och mot Drive.
Förmodligen därför han blundar...;-).


Här ramlar det stolar under kampen...I bakgrunden gallertrappan som vi inledde med.

Drive fick vila någon halvtimme innan vi avslutade med att kolla hur han beter sig i mörker. Lokalerna var helt nersläckta och Daniel gömde sig ett par gånger. Med hjälp av en värmekamera kunde vi se Drive och vad han gjorde. Han nosade runt och när han passerade oss kunde man känna att hans svans viftade hela tiden.


Drive har en boll och det är Daniels händer som sticker fram.


Vi går i genom brandstationen. Drive är så himla nyfiken och ska nosa på allt han ser.


Som ren kuriosa får vi åka lift jag och Drive med Annas bror Anders.



Det gungar och låter. Jag som är höjdrädd...


Drive är lugn, men jag håller ett fast tag i halsbandet så han inte ska hoppa - om han
nu skulle vara så dum.

Efter det intressanta besöket på brandstationen tränade jag lite lydnad med Drive. Det var mest för syns skull. Största anledningen var att Daniel skulle komma med Accsa och jag ville se om Drive skulle försöka sticka igen. Och ja, det gjorde han ganska omgående. Sedan höll han sig vid mig ett bra tag. Men när Daniel började leka med Accsa och kasta boll, så var det klippt igen. Han fick sig en åthutning båda gångerna och sedan var det lugnt. Men det kommer att krävas mycket träning innan han lär sig att allt runtomkring inte berör honom. Vi tränar på. När jag var på tävlingen vid klubben i lördags tog jag ut Drive och han fick hälsa fint på lite folk. Jag kunde även stå med honom i koppel och påkalla hans uppmärksamhet när han sträckte upp sig då han såg andra hundar.

Dagen i Falun avslutades med god mat hos Högostas och Anna hade bakat den godaste kladdkaka jag ätit. Tack så mycket för denna fina dag och den goda maten:-).

I dag har Ove varit borta hela dagen. Jag har varit på Eskilstuna BK och hjälpt en vän med lydnadsträning. Efter det åkte jag till Kjula och tränade Drives vanliga övningar. Allti fick springa backe 2 x 10 x 100 meter.

Drives träning består huvudskligen av följande:
- Jaktlek med två bollar för att han ska få blåsa ur sig och springa av sig lite energi. Jag har mer och mer ställt krav på att han ska avlämna den boll han har innan jag kastar nästa.




- Följsamhet. Jag vill öka hans benägenhet att söka spontan kontakt och byter riktning tills han kommer in. Det går snabbare och snabbare, men drar ett antal repor innan han söker kontakt. Jag leker också en del "följa Johnövningar" med honom och belönar spontant fotgående.

- Jag tränar in handtarget och en targetpinne som jag ska använda på framförgåendet så småningom. Handtargeten har jag börjat använda för att han ska trycka in bollen i handen på mig.






- Vi kör även en valpövning, "Idioten". Drive verkar tycka den är rätt kul och bjuder på nya beteenden snabbare och snabbare. Här gäller det att växla hela tiden. De låser sig lätt vid ett beteende. Allti har fastnat för skallet eftersom det är det jag har belönat mest. Drive har låst lite vid backning, så där få jag se upp om jag vill ha fler beteenden. Men det är rätt kul lek och han är väldigt koncentrerad.

- När vi började träna platsliggning så gnällde han en hel del. Jag hade samma problem med Duro. Duro var för övrigt den enda hund jag haft som nollat en platsliggning. I lägre klass gnällde han oavbrutet på platsliggningen och kröp 15 meter innan han gick upp. Det försvann när jag började utmana honom i momentet genom att kasta bollar. Med Drive har jag varit försiktigare och inte kastat dem förbi honom utan åt sidorna. Jag varierar även vad som händer när jag kommer tillbaka. I bland får han ett varsågod på bollen jag kastat. I bland sätter jag bara upp honom och lägger honom igen. Jag kan gå ut och kasta en boll till. Första gångerna tog han för givet att han skulle få springa ut och hämta bollen, men nu lyssnar han.