/
Allmänt /
28 november - Yes! Jag klarade det.
Gallimatias? Ja, denna torra inledning var mest till för att alla ska förstå att jag jobbar i bland också..;-).
Dagarna är nu tillbaka i ungefär samma mönster som när Dio var här. Med den skillnaden att vi inte försöker få in Cash i flocken. Utan han sover i gäst-/valprummet i källaren. Så morgonen startade med en timmes promenad med Cash. Därefter en halvtimme med Allti och Bolt. Cash fick följa med mig till jobbet. Men när jag såg hans teknik uppför första trappen, vågade jag inte fortsätta uppför nästa.
Trapp 1 sedd uppifrån. Den är lika brant som den andra, men inte öppen rakt i genom. Dessutom vägg på ena sidan och om hunden skulle halka ut på andra sidan så blir ju inte fallet så högt. I vilket fall som helst så spände sig Cash direkt han såg trappen och jag trodde att han skulle backa och vägra. I stället tjuvrusade han rakt uppför och om hunden spänner sig och klorna åker ut, så blir trappan väldigt hal. Så han for som Bambi på isen uppför trappen.
Jag tror säkert att han skulle kasta sig uppför nästa också, men jag vågade faktiskt inte ta risken att han halkade ut på någon av sidorna. Däremot tränade jag på den första trappen ett antal gånger. Sedan fick han ligga i bilen i stället för på mitt kontor. Synd. Men vi får träna trappor.
Den ser kanske inte så farlig ut, men utrymmet mellan trappen och räcket är tillräckligt stort för att hunden lätt skulle kunna halka av och ner i trapphuset. Så länge de går som vanligt är det inga problem. Det är när de spänner sig som trappstegen plötsligt blir snorhala.
Cash låg i alla fall jättesnällt och tyst i bilen. Det passerar en hel del hundar nere vid hamnen, men han sa inte ett knyst. Inte ens när en bekant stannade med sin skällande mellanschnauzer precis bakom bilburen. Han bara låg där lugnt och kikade på den.
I kväll har jag tagit itu med en surdeg. Stryka och städa tvättstugan. Cash hjälpte mig genom att komma med träbitar som han hittade i källargången. Samt göra flisor av dem.
I morgon är det röntgen av Allti, som nu börjar bli lite mer paddlik. Jag har ju inte tyckt att hon varit särskilt tjock. I morgon vet jag hur många det är. Jag gissar på 7 stycken. Jag ska passa på att röntga armbågar och höfter på Cash samtidigt. Det är spännande det också. Men inte på samma positiva sätt. Tanken är ju att jag ska försöka hitta ett nytt hem till honom. Då underlättar det naturligtvis om han är friröntgad, även om alla vet att ett C inte är hela världen. Behöver inte ett D vara heller för den delen. Men jag har ingen brådska med omplacering. Jag vill lära känna honom, så att chanserna att han hamnar rätt ökar. Hittills har jag bara positiva erfarenheter av honom. Lyhörd, kommer direkt man ropar. Glad och positiv. Påminner om pappa Zaiko när han kommer och sätter sig framför en för att bli klappad. Och han ligger tyst både i bilen och när jag lämnar honom i valprummet. I morgon ska han få träffa Vinja. De ska få gå långpromenad tillsammans.
Han är verkligen fin! Hoppas ni hittar ett lämpligt hem till honom såsmåningom.