Kennel Enduros Blogg

Ett gammalt foto på min underbara och roliga hund <3
Foto: Lina Andréasson.

I tisdags var vi i väg och tränade rapport i Botkyrka. Jag ville kolla av att Allti var OK efter sin hälta. Min motförare var skeptisk, men jag sa att det bara skulle bli två skick. Det var tufft att sluta efter två skick och min prinsessa gillade inte alls detta påfund, trots att blåbären runt hennes uppbindningsplats smakade henne väl. Men jag var stolt att jag hade hållt mig till min plan. Nu kom det inget surt efteråt, utan hon är lika ohalt som normalt. Men om det nu skulle visat sig att vilan varit för kort, så hade det ju känts skönt att inte frestat på onödigt mycket.

Anledningen till att jag ville testa är helgens rapporttävling i Myckelgensjö, som jag sett fram emot. Nu är det visserligen ganska många hundar och ju fler hundar, desto större risk för strul i ledet tänker jag. Men jag hoppas och tror på underbara rapportmarker jämfört med de jag sett senaste året, dvs sedan jag börjat gå ut på rapporten. Jag begriper inte varför rapportbanor antingen måste läggas där det är risigt, slyigt, avverkat med en massa otäcka avhuggna stammar som sticker upp eller också trist längs en kraftledningsbana. Nej, lite härligt fartiga stigar varvat med tuffa backar, obanad terräng i blåbärsris och kanske någon myr. Gärna teknisk, med stigbyten och nittiogradsvinkel på sista förlängningen. Sånt vill jag se mer av. En sån bana längtar jag efter. Prinsessan skiter nog i vilket, bara hon får springa. Och hon känns vara i en härlig form nu.

I går kväll bestämde jag mig för att träna uppletande "utanför knuten". Siktet var inställt på att träna föremål som ligger nära baslinjen. Jag tog min väska med uppletandegrejer med mig och gick runt på stigen i skogen bakom huset. Med jämna mellanrum och på lämpliga ställen stannade jag och vallade en korridor. I första korridoren lade jag ett föremål på djupet. När hon hade hämtat det, skickade jag i gen och medan Allti var på djupet, gömde jag ett föremål bara fem meter ut. Och som hon letade. Fram och tillbaka, men aldrig närmare än 10-15 meter. Där någonstans letade hon ut på djupet i gen. Envist som synden började hon även kolla av utanför vallningen. Jag tog inte tid, men tror säkert att hon letat i 3-4 minuter innan hon till sist letade allt närmare mig och till sist tog andra föremålet. I andra korridoren gjorde jag nästan likadant, men lade ut både det djupa och nära föremålet samtidigt. Uppenbarligen hade hon inte näsan på, utan tog det som låg längst ut och sedan upprepades proceduren från korridor nummer 1. Men hon höll inte på lika länge innan hon började leta närmare baslinjen. Så här höll jag på i ytterligare ett par korridorer och hon snappade vitsen med att leta närmare mig. I den femte och sjätte korridoren klippte hon det nära föremålet direkt. Och det hade inte med motvind att göra, eftersom korridorerna låg på var sin sida om en stig.

I dag hade jag bestämt träff med ett gäng C-hundar. Vi träffades i Kjula klockan halv tio och började med spår. Ingen lade sitt eget spår och alla följde med på alla spår. Så jag är ganska mör i benen nu i kväll. Men det kan även bero på kvällens aktivitet, som jag återkommer till. C-barnen, Cax, Cross och Clicker var duktiga. Sedan var det Alltis tur och vi hamnade i princip i samma situation som i Östersund. Hon började med ett intensivt spårarbete och efetr dryga hundra meter tappade hon det och började slå runt. Hon gick i en cirkel och flera varv, utan att "nappa" någonstans. Det slutade med att jag kopplade loss henne. Hon slog lite hit och dit och sedan drog hon i väg. Jag skyndade efter och efter ett par hundra meter stod hon med en pinne i munnen. Jag kopplade på linan och efter det, så gick det hyfsat bra. Vi passerade t o m en bärplockare som stor dryga tio meter från spåret och hon fixade det galant. Vi hade terrängbyte från skog till äng och tillbaka i skog igen. Inga problem. Hon hade lite svårt i slutet, men där hade vi sett bärplockare myllra omkring, så det säger jag inte så mycket om. Och visst kan det varit bärplockare även vid första tappet, men jag tror inte det. Så en fundering jag har är om hon har för hög förväntan, bräner av en massa krut i onödan och inte orkar hålla koncentrationen. Jag ska fundera på det och testa e mikropaus nästa gång. Att koppla loss henne är ju inget bra koncept egentligen. I dag ville jag bara se vad som skulle hända om jag gjorde det. Vi diskuterade också hur det skulle vara om jag går längre bak i linan och låter henne jobba som den rapporthund hon är. Nu håller jag henne ganska stramt för att hon inte ska få upp en sån sjuhelsickes fart och längst ut i linan är man ju ganska kraftlös.


Också ett gammalt foto. Taget av Lina förra sommaren.

Eftermiddagen blev bättre. Vi körde lydnad och även där är jag imponerad av C-barnen och hur de har utvecklats sedan förra året. Vi körde med en hel del folk på planen och jag är mycket nöjd med träningen för Allti's del också. Ett bra ställande på inkallningen, och jag bröt och belönade där. På framåtsändandet körde jag några saktagåenden innan jag körde hela. Det känns bra. Krypet fokuserar jag bara på tekniken nu. Skallet på att hon ska sitta ner när hon skäller. Intensiteten är helt ok med tanke på att hon i grunden hade väldigt svårt för att komma till skall. Apporteringarna är som de är och där vill jag egentligen bara kunna kasta metallapporten längre. Min skadade armbåge ställer till det. Innan den krossades kastade jag över huvudet. Nu kan jag bara göra underhandskast (heter det så?). I vilket fall som helst så försöker jag få snurr på den. Ju längre kast, desto högre fart.


Allti i väg på apportering, men inte från i dag :-).
Fto: Lina Andréasson.


På hoppet gjorde jag bara ett par uthopp mot targetpinne. Och stegen, ja den är som den är med tvåtassfattningen;-).

Jag kom hem från dagens träning strax efter klockan sex. Sedan har jag och Ove jobbat med mekanisk ogräsbekämpning. Klockan var halv tio när vi kom in. Så benen är ganska möra nu.

I morgon packas ryggsäckarna och vi drar i väg upp till Örnsköldsvik. Och på lördag får vi se om vi har bättre tur än sist. Hoppas alla hundar springer och springer de inte ska de helst stanna helt på stationen. Vill inte ha strul på sträckan. Men skulle det gå åt helvete, så ser vi fram emot en trevlig helg i hop med bror och svägerska:-).