/ Valpar /

29 december - Valparna har flyttat upp!

I går var det så mycket annat som skulle fixas, så vi lät valparna vara kvar nere i valprummet i källaren ytterligare en natt. Själv tycker jag det är suveränt att låta tiken ha en egen ingång och lugn och ro den första tiden efter förlossningen. Men vid tre veckor, när socialiseringsperioden börjar får de flytta in i stöket.



I går tog vi undan en soffa och en TV som stod i denna möblerbara hall. Skrivbordet får stå kvar. Vi hade kvar det nerklippta kompostgallret från D-kullen, så att Allti kan hoppa ut om hon vill. Om någon dryg vecka kommer hon inte längre att vara med dem på natten.

Detta kommer att vara valparnas natthärbärge fram till leverans. När de har acklimatiserat sig här, så kommer de att tillbringa dagarna i köket och hallen. Och fr o m den dagen kommer vårt liv att vara lite upp och ner..;-).

Lite pipigt blev det när jag lastade in dem tre och tre i kattburen och bar upp dem hit. En orolig Allti var med under hela flyttprocessen.



Det var en del pyssel med utrymmet för att valpsäkra det inför D-kullen. De trärena bräderna längs med golvlisten döljer el- och TV-kablar. Spånskivor täcker spjälorna som avgränsar ner i trapphuset och i elkontakterna sitter det petskydd. Och vi har låtit allt sitta kvar sedan D-kullen.

Redan någon timme efter flytten hade valparna sovit på saken och var lugna och trygga med sitt nya boende. De har fått en vattenskål, men jag har ännu inte sett någon utforska den. Jag glömde berätta att jag konstaterat att de börjat få tänder. Det är främst de små framtänderna som man kan känna tydligt när de smaskar i sig köttfärs.

Jag återkommer när de utvidgat sina domäner till att även omfatta köket:-).

Förutom valpflytten har dagen bestått av ett besök hos tandhygienisten samt ett spår med Bolt i Kjula. Jag hade lagt in två spetsvinklar och det var en hel del omväxlande underlag. Han skötte sig så fint den stora killen. Jag måste ta tag i krypet nu också, så att han kan tävla lägre till våren. Kanske skulle försöka få fram ett skall också. Framåtsändandet tror jag blir det minsta problemet. Hans framförgående är så bra och han är en väldigt lyhörd och samarbetsvillig hund. Men i krypet har han sin koordination emot sig. Och uppfordringsskallet sitter långt inne.
#1 / / Mia och Greta:

Dom ser ut att ha det bra där tycker jag. En hel salong för sig själva. :-)

#2 / / Lena och Ella:

Fortsätter det här blidvädret så hinner de vara ute också innan de flyttar till sina permanenta hem:-)