/ Allmänt /

30 september - "Dikt" direkt ur verkligheten


Här satte vi ett avtryck. Fram till 2005 var det "bara" en åkerplätt...

Man hinner mycket på fem år.
Byta jobb. Flytta. Glad. Full av förväntan. Köpa mark. Bygga hus.
Jobba som fan.
Bygga stall. Sätta upp häststaket. Stängsla.
Jobba som fan. 
Bygga förråd. Måla staket. Måla förråd. Måla stall.
Jobba som fan.
Bygga hundhus. Sätta upp rastgårdar. Ta hem grus. Måla hundhus. Stängsla in mer. Ha en valpkull.
Jobba som fan.
Bygga hölada/vedförråd. Måla hölada/vedförråd. Anlägga gräsmattor.
Jobba som fan.
Ta hem grus. Padda. Lägga stenplattor.
Jobba som fan.
Röja skog. Röja appellplan. Köpa mer mark för att göra större hagar.
Jobba som fan.
Drömma om fortsättningen....

Man hinner också bli nermejad på ett övergångsställe. 
I femtio kilometer i timmen.
Vara glad att man överlevde. Bara 1-2 av 10 som gör det.
Och vi var två.
Sitta i rullstol.
Få sparken utan någon som helst förklaring.
Trots att man inte ens kan ta sig till jobbet för egen maskin.
Det finns människor till allt.
Ett halvårs konvalecens.
Slippa jobba som fan.
Ha en ny valpkull. Finanskris. Avveckla hästar och sälja sin dröm.
Packa. Lasta. Köra. Lasta av. Packa upp.
Om och om igen.
Hundra gånger.
Värk i armar och ben.
Börjar bli gammal och framför allt less på att flytta.
I dag var det dags. Bankbesök och de sista underskrifterna.
Och inte blev man rik...

Jag fick frågan.
Är du inte förbannad?
Jag håller igen käften och knyter näven i fickan.



Uppfarten som Ove paddade i går. En granne frågade varför han
paddade. Fastigheten är ju såld. Ja, varför använde han fem timmar
till att padda? Kanske för att hinna få se lite av hur det vi planerat
skulle se ut?


Hundhus och rastgårdar till höger.

#1 / / Lotta:

Det där med att knyta näven i fickan och gå vidare måste vara din absolut bästa gren! Jag är full av beundran att du orkar, men å andra sidan har man väl inte så mycket val... Hoppas ni finner er väl tillrätta på nya stället.

#2 / / Eva:

Ja, det är mycket som inte blir som man tänkt i det här livet. Men på nåt sätt får det gå ändå. Tråkigt om ni inte tjänade nåt på husförsäljningen, när ni jobbat så mycket! Hoppas ni kommer att trivas på det nya stället!

#3 / / Maria & Falco:

Skräp också. Skulle vilja komma med någon uppmuntrande kommentar. Men det vill bara komma fram klyschor. Nej, jag får nöja mig med att önska er ett ärligt menat lycka till i ert nya hem och tillvaro.

#4 / / Lina:

Jag hoppas du någonstans kan få ur dig allt du har gått igenom så du inte bara knyter näven i fickan och håller det inom dig. Kanske fungerar boken som en sån ventilation? Jag hoppas det!



Ta hand om er och jag hoppas att den här höstan/vinter och 2010 blir erat!

#5 / / Bengt-Ove & Duro:

Mina tankar går till Er, viket jobb ni lagt ner. Och vilka fina drömmar Ni haft, och fastigheten blev verkligen fin. Nu hoppas Vi att snart få läsa boken, och att Ni skall trivas på nya stället, naturen verkar vara perfekt för Er och hundarna.Ni får trösta Er med att Ni i allafall lever.Durre gm B-O

#6 / / Kattis:

Håller med Maria, försökte också komma på något "vettigt" att skriva men får ge upp. :( Tänker på er - kram

#7 / / Anna:

Ja gården är verkligen fin... förstår att det känns tungt.

Hoppas att boken kan släppas snart så kan den knutna näven kan få komma fram ur fickan och ge några rejäla knytnävslag där det känns. För kännas tror jag att det kommer göra för flera läsare, som förtjänar att känna sig illa till mods!

Pennan är mäktigare än svärdet...



Kram på er!

#8 / / Åsa:

Ja, dessa drömmar som går om intet. Så tråkigt när det händer. Otur eller kanska tur att vi inte styr över allt i våra liv. Men visst får man känna sig överkörd, förtvivlad och förbannad. Hoppas som de andra här i bloggen, att Du/Ni kan hitta kanaler att få ur er alla dessa känslor och kan börja bygga på nya drömmar och hitta lyckan igen.

Sköt om Er.

#9 / / Mia och Razzel:

Ja vad säger man. Spelar egentligen ingen roll. Man kan i alla fall inte sätta sig in i något man inte varit med om. Men kunde du inte fått detta jobb lite tidigare! Men det kanske inte hjälp. Lycka till i alla fall på nya jobbet och framför allt i nya hemmet. Ni bor ju dock på landet vilket i alla fall är underbart.

Kramar till er!