/ Tävling /

29 mars - Vissa saker får man aldrig veta

Jag behöver inte lägga ner någon energi på bortförklaringar. Däremot kan jag inte låta bli att spekulera i varför årets första tävling fick ett sånt snöpligt slut.

Vi ställde om klockan till sommartid redan i går eftermiddag. Sedan var vi i säng innan halv tolv och ställde klockan på halv fem. Det var mörkt när vi packade in oss i bilen och drog i väg mot Läby där vi skulle samlas klockan 7.

Det var en del strykningar så till start kom en lägre, en högre och fem elithundar. Jag drog startnummer 4 och det är jag väldigt glad över. Det var bara startnummer fem som var bättre. Skulle det visa sig.

Det var fortfarande en hel del snö på gärdena och jag hoppades att det skulle vara bättre i skogen. Tiden på A-stationen gick rätt fort när motförare med hundar hade gått i väg. Tjugo över åtta var det dags för första start. Lägre hunden kom utan problem. Sedan började strulet. Vi hörde den bortre skytten för högre hunden, men ingen hund kom. Sedan hörde vi skott på såväl elithund nummer 1 och 2. Efter ett tag hörde vi något som lät som hundslagsmål en bit bort. Då blev jag nervös. Vi hörde skottet på elithund nummer 3.

Efter vad som verkade vara en evighet så anropade B. De talade om att de hade fått tillbaka högre hunden och elithund nummer 1,2 och 3. Starttiden för elithund nr 4 - alltså Allt-I skjöts fyra minuter. Då pustade jag ut. Hennes första skott kom efter 47 sekunder och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Sedan kom första skottet på elithund nr 5. Efter ytterligare ett par minuter kom hund nr 5 in, men ingen Allt-I.

Jag tyckte det var lite skumt att inte skytten hade skjutit om hon nu hade vänt tillbaka, men vi fick lite senare bekräftat att även Allt-I hade vänt tillbaka till B-stationen.

När tävlingen var klar så gick jag banan för att möta Ove och Allt-I. Det var ganska moddigt bitvis. Den första skytten berättade att elithund nummer 1 inte hade kommit längs banan, utan den kom ut från skogen strax innan skytten och i stället för att ta sträckan ner till A, drog den i väg mot B igen. Bara en bit längre bort hade den mött startnummer 2 och det var detta råkurr vi hade hört.

Jag fortsatte mot B-stationen och träffade den andra skytten. Han berättade att Allt-I hade kommit i hög fart förbi honom. Hon hade inte reagerat på skottet utan fortsatt i full galopp. En bit efter skytten kom det ett knixigt parti. Han hade inte riktigt sett vad som hade hänt, men strax efter detta parti hade hon gjort en lov in i skogen och strukit förbi bara 5-6 meter framför honom. Hon hade inte ens tittat på honom, men fortsatte sedan tillbaka till B-stationen.

Ove berättade att högre hunden hade vänt ganska tidigt. Men sedan när han höll på med sin framföring kom de tre elithundarna som vänt in på B-stationen. Han fick då binda upp henne igen och sedan göra om hela proceduren. Vår första teori var att hon blivit störd av detta och att hon inte var fullt fokuserad även om hon drog i väg i full galopp. Men i så fall borde hon ha vänt tidigare kan jag tycka. Dessutom har jag gjort detta på träning. Det vill säga avbrutit framföringen och bundit upp för att göra om alltihop. Bara för att kolla av att hon klarar detta. I och för sig har hon aldrig sett hundar på väg in strax innan hon ska skickas.

Att hon skulle ha svårt att hitta tillbaka på en känd sträcka tycker jag låter konstigt. Särskilt med en upptrampad stig i snön. Så min ena teori är att hon följde efter där elithund nummer 1 vikit av, känt att det var fel och sedan gjort ett slag tillbaka. Det var halt i det knixiga partiet efter skytten. Om hon kom i full fart, vilket hon naturligtvis gjorde, så är min andra fundering att hon kan ha halkat eller slirat omkull och kommit av sig på så sätt. Men som jag inledningsvis skrev, så får vi aldrig veta vad det var som egentligen triggade henne att vända.

Så här i efterhand är jag i alla fall väldigt glad över att hon inte mötte de tre hundarna ute på sträckan när hon kom i full karriär. Usch! Det hade kunnat gå riktigt illa.

Nästa helg gör vi en ny start.
#1 / / Lina:

Aha så ni åkte iallafall! Ibland skulle man vilja krypa in i hundens huvud och förstå varför de gör som de gör, men som du själv skriver så får man aldrig veta.



Skönt iallafall att hon inte sprang rätt på tre hundar ute i skogen! Hua!



Håller tummarna för nästa helg istället!



Kram på er!

#2 / / marianne:

Håller med Lina om att det var skönt att hon inte sprang rätt på de tre hundarna!!



Vi gör nytt tumgrepp till nästa helg.



kramar

#3 / / Nina:

Vad synd, det är bara att försöka igen.



Jag har själv sagt att jag inte ska ta någon mer tvåa, jag är så himmla sugen faktiskt.

#4 / / Lotta:

Tack! Det är sådana här inlägg som gör mig så glad att jag aldrig ens funderat på att köra rapport. :)



Synd för er dock, men tur att det inte hände något allvarligt. Och bättre lycka nästa gång!

#5 / / Helena & Enduros Black Jaja:

Lycka till på er nästa tävling

#6 / / Saga & Torboldts kennel:

Usch vad kan inte hända på en rapportsträcka, grrrrr...

#7 / / Eva:

Ja, det är ju hundar och inga robotar. Man vet aldrig riktigt hur dom ska reagera i olika situationer. Bättre lycka nästa gång!

#8 / / Anna:

Det är bara på´t igen! Lycka till nästa helg!

#9 / / Håkan & Ann-Kristina:

Öjöjöj vilken rysare..... Vi är väldigt glada för att vi var ett av dom ekipagen som hade lämnat återbud när vi läser detta.

Lycka till nästa helg!!

#10 / / Annika:

Tråkigt med rapporten men skönt att hon inte hann iväg innan de tidigare gänget var tillbaka.

Vi håller tummarna för er nästa helg! Ska bli spännande att läsa...