28 januari - En neverending story
Ovanligt att se Aqila så här trött....
I dag ringde jag Distriktsveterinärerna på deras telefontid mellan klockan åtta och nio. De förklarade att blodprovet inte kom fram till SLU i går. Jag sa att jag tyckte att de kunde ha ringt mig ändå och talat om hur det förhöll sig så hade jag inte behövt gå omkring och vänta hela dagen. De bad om ursäkt och ringde lite senare och sa att blodprovet inte hade kommit fram i dag heller. Så jag åkte och tog ett nytt blodprov.
Hemma hos min bror så har Aqila tikskydd på sig, så jag har inte tänkt på hur blodet ser ut. Men i dag på veterinärstationen så slog det mig att hon dels droppade ganska mycket. Sju, åtta droppar på golvet inom loppet av några minuter. Det var visserligen inte blodrött, men jag tycker nog att det är mörkare än det brukar vara när det är dags. Så det ska bli väldigt spännande att få veta var hon ligger i löpcykeln. Om inte annat så får jag en ny erfarenhet.
På eftermiddagen fick Aqila träffa Zaiko och vi tycker nog att hennes beteende i går och i dag är annorlunda än tidigare. Dels står hon längre tid innan hon går undan. Dessutom höjer hon korset på ett sätt så att han lättare ska "komma till" (avancerat detta...;-)). Men det är bara korta ögonblick. Sedan drar hon sig ifrån honom och vill starta upp lek i stället.
Det ska bli väldigt spännande att få provsvar i morgon. Dessutom mer värdefullt än det prov vi tog i måndags.
I kväll ska jag och Aqila vara ensamma hemma eftersom min bror och svägerska ska på 60-årskalas. Så nu ska vi ta en långpromenad på isen och sedan ska jag fortsätta på min bok. Jag har bestämt mig för att skriva slutet i kväll, eftersom jag har fått en bra idé hur det ska sluta.
Vi får förresten se om det blir en långpromenad. Aqila ser väldigt, väldigt trött ut där hon ligger.
Det är så spännande att följa er på färden.
vi håller tummarna !
Lycka till med slutet av boken !
Den måste man köpa sen