30 december - Tar farväl till nollnoll-talet
I dag tänkte jag ta farväl av 2009. Men det handlar ju om att gå in i ett nytt decennium. Så jag tar farväl av hela 00-talet. Av expertisen kallat "girighetens decennium".
Jag kommer fortfarande i håg hur stort det kändes när vi skrev den 1 januari 2000. Kommer i håg hur vi firade nyårsafton och vilket snöoväder det var vid kvällsrastningen...okey då morgonrastningen. Men samtidigt så såg man fram emot 2000-talet. Ett nytt, fantastiskt sekel. Det är otroligt hur mycket som har hänt under de tio år som har gått och man kan ju undra vad som hinner hända under ytterligare tio år...
Vi hade bara en hund och en väldigt liten tjej på åtta år när vi gick in i 00-talet. På det privata planet har det nog varit mer omtumlande än många hinner uppleva under ett helt liv. Men om jag håller mig till hundvärlden så är det nog följande saker som jag kommer att komma i håg mest:
SM 2002 i Karlshamn
Lotta fångade mig på en bild strax
innan det var dags för lydnaden.
Vi låg fyra - bara 0,25 poäng efter
trean. Men jag var rejält pressad
även på andra plan när denna bild
togs. Ytterst få visste hur pressad
jag i verkligheten var.
SM-bronset var vårt. Och Fox kom även trea på listan över Årets
rapporthundar det året.
2004 - Rena rama katastrofen
Det var många som följde Fox's olycka och rehabilitering på bloggen. Eller dagboken som det hette på den tiden. Den 1 maj 2004 inträffade en olycka som innebar slutet, inte bara på Fox's karriär utan på hans liv. Qrossa löpte och vi tog henne med oss när Josefina skulle och rida. under tiden fick Fox upp ett fönster som var spärrat, men inte stängt. När vi kom hem hittade vi honom. Av tassavtrycken att döma hade han stått på fönsterbrädan och halkat/ramlat ut från andra våningen på vårt hus. Vi gjorde vad vi kunde. Men tre operationer och tolv gipsbyten - dvs femton sederingar inom loppet av ett halvår blev sannolikt för mycket. Den 15 janurari 2005 fick vi åka till Strömsholm akut.
2006 - Enduros A-kull
Jag träffade Miss på Norpatorps läger 2004 och ville absolut ha en valp efter Miss den dag det var dags. Det slutade med att jag själv fick låna Miss 2006. Tillsammans med Carina på Norpatorps åkte vi och tittade på hanhundar och när vi träffat Puckings Nicke var det ingen tvekan. Valparna föddes den 2 mars 2006.
...och jag fick min Allt-I
2008 - Mitt eget tsunami
Ja, 2008 blev ett riktigt tungt år. Det året skulle jag lika gärna kunnat vara utan och det var fler än en gång som jag önskade att bilen hade kört lite fortare...
På hundfronten trodde jag det var helt kört. Jag fick inte dispens för att låta någon annan gå spåret, men med envishetens envishet lyckades jag få Allt-I uppflyttad både från lägre och högre klass spår. Hon blev också uppflyttad till elitklass rapport.
Räddningen kom i augusti. Enduros B-kull. Dom var som balsam på såren. Kanske kommer det att vara den viktigaste valp-kullen som fötts. Jag var tillsammans med dom all deras vakna tid och jag tror inte det finns många kullar som är så väl dokumenterade...åtskilliga timmar med film och en massa Mb foton finns lagrade för att rensas och sparas ner på disketter.
2009 - Överträffade mina förväntningar
När jag nu sammanfattat 00-talet så verkar det vara mest pest och om jag ska vara ärlig så hoppas jag innerligt att nästa decennium blir bättre....hur svårt kan det va?
2009 blev ett betydligt bättre år än jag kunnat föreställa mig. Tävlingsmässigt överträffades mina förväntningar. Så här i efterhand så kan ju berätta hur det egentligen var.
Jag var inställd på SM-kval, men det var innan säsongen började. När det aldrig tinade upp så förstod jag att det skulle bli svårt att hinna träna in stegen och kvalitén på övriga moment var inte heller så bra som jag hade hoppats. Det började illa med spruckna rapporttävlingar. Sedan skar Allt-I upp tassen och vi fick bryta en tävling på fjärde skicket. Sedan var det löp under bästa tävlingsmånaden (maj). Jag bestämde mig för att satsa på 2010 i stället. Så det var väldigt överraskande när vi sista helgen i maj tog första certet på 608 poäng. På vinst och förlust åkte vi till Skellefteå två veckor senare och SM-kvalet var klart. Helt otroligt.
Det jag framförallt har med mig från rapportsäsongen 2009 är Allt-I's insats på SM. Det var hennes tredje elitrapport och hon drog startnummer 1. Hon hade aldrig tidigare varit i ett så stort startfält och inte heller varit i närheten av så långa liggtider. Att det sedan sket sig lite på lydnaden... hm, vi hade ju inte ens räknat med att vara där. Fem cert hann det bli under året och sannolikt en biljett till SM 2010. Så denna bild får avsluta mitt farväl av 00-talet och 2009.
I morgon ska jag grunna lite på framtiden. Även om den aldrig blir som man tror, så tror jag att det gör en skillnad om man har en vision och ett mål mot om man inte har det.
Gott nytt år önskar jag
Kennel mamma Kennel Pappa
Alla mina syskon - mamma Allt I & pappa Bosco
Enduros Black Jaja