Kennel Enduros Blogg - 27 november

2008-11-27 @ 22:37 / Träning /

27 november - Jackpot!!

I dag steg jag upp tidigt eftersom jag planerade tvätt, städning och att storhandla åt ungdomarna inför helgen. Det blev en promenad på en halvtimme med hundarna när det ljusnade. Jag gick ner till stallet med Allt-I när jag ändå var i gång. Där körde jag kryp och det är nu uppenbart att Allt-I har förstått att det bara är låg bak som belönas. Hon glömmer bort sig i starten, men går sedan ner. Så nu är det starter som gäller. När hon "krypit in sig så körde vi ett kryp sakta, sakta, sakta med vänster om efter tre meter. Det var bra hela vägen och hon låg ner bra även i vänstersvängen. Så hon fick en riktig jackpot med mycket korv och vi busade runt där på mattan så hon blev sjövild och skällde mig rätt örat.

Ljudgivningen gick också bra. Jag började med ett skall, men utökade sedan till två och tre skall innan belöning. Belönade även när hon var tyst.

Slutligen tränade vi stegförflyttningar. Nu när hon vet vad det handlar om så har hon slutat pipa. Jag tänkte väl det. Jag som är så glad att jag har en så tyst hund (utom på ljudgivningen då förstås...;-)).

Det blev en bitvis rejäl städning där en och annan flugskit från i somras torkades bort. Men den riktiga storstädningen får vänta till jul. Jag fick ett litet problem mitt i städningen när dammsugaren lade av. Det visade sig att dammsugarpåsen var full. Jag blev glad att vi faktiskt hade en ny dammsugarpåse i städskåpet. Men dammsugaren ville inte starta ändå. Fram med instruktionsboken. Det stod att det dammsugaren stannar om det är igentäppt i exempelvis slangen. Jag kollade varenda del av slangen, men hur jag än gjorde så startade inte dammsugaren. Jag blev smått desperat. Men så läste jag att dammsugaren måste kallna efter att ha "dött" pga full dammsugarpåse. Mycket riktigt - efter en halvtimme kunde jag fortsätta med städningen. Efteråt förstod jag inte riktigt varför jag hade blivit så förtvivlad för att dammsugaren lade av. Kan man ha en bättre ursäkt?

I kväll var det repris på förra torsdagen. Jag tog alltså med mig Bolt och överlämnade honom till Josefina på Södertälje Syd. Jag och Allt-I åkte vidare till hundsimmet. Jag hade en klocka med alarm med mig i dag och bestämde mig för att köra två och en halv minuters intervaller. Jag började med att hon fick värma upp i 5 minuter. Sedan körde jag i gång jetstrålen och hon fick ge järnet i två och en halv minut. Aktiv vila i två och en halv minut (dvs hon fick simma runt men i lugnt tempo och utan jetstråle). Sedan full fart igen. Förutom att jobba rakt mot jetstrålen körde vi åttor och cirklar. Jag glömde att hålla koll på antalet upprepningar och såg plötsligt att hon hade simmat i en halvtimme. Jag tror det var i tuffaste laget för hon såg ut att må lite illa när jag duschade av henne. Jag vet ju hur man kan känna sig efter en tuff intervallträning och fick för mig att det var så hon kände sig. Musklerna på bakbenen har nog aldrig varit så spända. Hon hade även frossbrytningar när jag efterbehandlade henne, så något skumt var det. Fast jag märkte det aldrig på henne i bassängen. Jag bestämde mig i alla fall för att ta det lugnare nästa gång.

Josefina var nöjd med sin träning på Södertälje Syd. Jag kanske gör tvärtom någon torsdag framöver, dvs börjar tidigare med hundsimningen så att jag är klar till kvart i sju och kan vara med och titta på Bolt och Josefina.

I morgon bär det i väg till Trollhättan och om Lina piggnar till från sitt illamående så är planen att jag ska få träffa Bestha Elsa i helgen. Jag fick ett samtal från Borkas husse i går och det är möjligt att jag får besök av Borka och Brave i början av nästa vecka. Jag hoppas verkligen det.

Så det händer mycket på hundfronten nu. Nästa lördag ska vi vara med som rapportekipage på ett domaraspirantprov. Jag är glad över att jag inte behövs till lydnaden, eftersom jag inte vill köra tävlingsmässigt kryp just nu.