Kennel Enduros Blogg

Rådjuren stod ca 30 meter till höger om Allt-I på bilden

Jag låter som Lina och är fruktansvärt trött just nu. Sover länge på morgnarna och begriper inte hur Ove orkar upp klockan fem...vilket varit vardag för mig i många år. Jag tror att ju mindre man har att göra , desto slappare blir man...;-).

Josefina hade sovmorgon och jag skulle skjutsa henne till Strängnäs klockan tio. Vid halv tio gick jag en promenad med hundarna och jag gick genom vår lilla skog och ut på vårt gärde. Plötsligt såg jag att både Qrossa och Allt-I stod blick stilla och tittade bort mot fårhagen. Jag tittade jag också. Där, bara trettio meter bort stod det tre rådjur och tittade tillbaka på hundarna. Det var nästan magiskt. Odette drog som tusan i kopplet och jag försökte låta normal på rösten när jag kallade in hundarna och vände tillbaka in i skogen. Qrossa kom direkt och Allt-I tog sin boll som hade med sig och kom också utan tvekan. Bolt tror jag inte ens noterade rådjuren.

Jag har haft viltsäkra hundar i omgångar. Bowie, Dolly och Fox var en flock som jag var helt bombsäker på. Jag behövde inte ens vara vaksam på att kalla in. Dom jagade helt enkelt inte. Möjligen stannade upp och markerade. Fox och Qrossa var också en kombination där jag kunde gå och småsova på promenaderna utan att behöva se upp med vilt.

När Duro kom in i flocken och Fox hade försvunnit var det lite si och så ett tag. När han hade dragit i väg ett par gånger så gick jag ensam med honom i viltrika områden och det kändes rätt bra när jag hade sagt åt honom på skarpen ett par gånger. Det verkliga provet kom en morgon när jag var ute och cyklade med honom. Han var lös och bara ett tiotal meter framför cykeln sprang det helt plötsligt upp ett rådjur över vägen. Duro satsade allt vad han hade och jag kallade in, men trodde väl egentligen att det var kört eftersom rådjuret var så nära. Duro tvärnitade och kom tillbaka direkt. Sedan kände jag mig trygg tills jag fick Allt-I. När hon var året drog både hon och Duro i väg vid ett tillfälle. Han kom tillbaka nästan direkt medan hon och var borta i tjugofem minuter. Jag tröstade mig med att ju bättre hund, ju längre håller dom på. Men hon har fått riktiga bannor och vet numera vad som gäller. Om jag är ensam ute med henne är jag bombsäker på henne, men med hela flocken har jag inte riktigt vetat var hon står. I dag stod rådjuren stilla. Jag hade gärna velat se hur hon hade gjort om dom hade rusat i väg. Jag tror att hon hade stannat, men är inte hundra procent säker. Bara nittofem. Jag ska gå ut med henne ensam oftare. Jag har ju faktiskt den tiden.

För någon dag sedan kom det ett mail från en bloggläsare. Jag har faktiskt undrat en del över vilka alla mina bloggläsare är. För ett år sedan hade jag runt 60-70 besökare per dag och nu ligger det på 130-200 per dag. Så det är klart man funderar. Vill man läsa om en dåres uppgång och fall eller vad är det frågan om? I vilket fall som helst så fick jag ett trevligt mail där denna bloggläsare talade om att jag inspirerat både henne och några till. 

Jag har en ny idé. Jag har ju kört intervaller med hjälp av bollar. Men så kom jag att tänka på min backträning, där jag bara satte ut en targetsticka och "bad" Allt-I gå ner för backen för att kunna köra henne stenhårt uppför. Jag har funderat en del på det där. Vid backträning vill jag ju i och för sig att hon ska ta det lugnt nerför för jag tror inte det är bra att dom ger järnet nerför om det är brant. Jag funderade på om jag skulle kunna använda targetsticka även på intervaller över gärdet. Om man har medhjälpare att skicka till så är det ju enklast. Men om man inte har det så varför inte ha en targetsticka.

Jag testade det i dag. Satte ut targetstickan och pekade samtidigt som jag sa "Spring!". Hon sprang i full fart till targetstickan och jag tjoade och viftade med boll så att hon gav järnet tillbaka. Jag ska ärligt säga att löpningen till targetstickan hundra meter bort  blev alltmer avslappnad och mot slutet så tveksam så jag fick säga åt henne. Men tillbaka var det full speed. Men om man tar sträckan till targetstickan som aktiv vila (det heter så på friidrottsspråk) så är det en helt OK träningsform. Det blir i alla fall effektivare än att köra med bollar. Löpningen mot mig gick absolut för fullt. Vid ett tillfälle glömde jag att hålla reda på Bolt och han blev nersprungen av morsan och på hans läte att döma så gjorde det lite ont.... Vi körde 20 såna lopp på 100 meter.

Avslutningsvis körde jag kryp och ljudgivning i stallet. Krypet går allt bättre och ljudgivningen som jag fortfarande belönar efter ett bra skall gick väldigt bra. Möjligen kängurustuk med baken, men skallet var kraftfullt direkt varje gång. Nästa steg är väl att hon ska göra två bra skall...;-)