/
Träning /
30 december - Nytt År och Dags för eftertanke
Det blev en lugn start på dagen eftersom vi skulle träffa Nina och Aqila vid klubben först klockan 11. Vi tog med oss pistolen utifall att, men det var rätt mycket (allt är relativt) folk som var där och tränade, så vi struntade i att "provocera" med skottossning.
Aqila tränar framförgående
Vi turades om och körde några moment var. Först Aqila fritt följ och framförgående. Aqila hade mycket bättre kontakt än sist vi tränade, men i stället gick hon som en ostbåge och alldeles för långt fram. Eftersom jag har haft samma tendenser med Allt-i föreslog jag att hon skulle ha godis i vänster hand och belöna långt bak när Aqila gick i position. Nina och Aqila gick, jag klickade. Det blev bättre, men räcker knappast med en träning. På framförgåendet körde Nina med konor där hon lade upp godis. I stället för före använder dom kommandot sakta - så att det är klart till framåtsändandet. Bara ett problem - hon gick inte sakta. Jag lägger själv inte så stor vikt vid att framförgåendet ska gå sakta, men om man nu lägger in ett sakta-kommando och vill att det ska vara användbart i sin rätta betydelse så måste hunden verkligen gå sakta, dvs med slakt koppel. Det blev några övningar med belöning för ett par saktasteg.
Sedan var det Allt-I som fick träna ett kort fritt följ som uppvärmning. Även jag måste vara noga med positionen. I dag gnällde den lilla apan dessutom en aning. Usch då. Jag körde inkallning med stå med extern belöning bakom. Det fungerade bra. Sedan körde jag saktagående från targetmatta mot basketboll åt båda hållen, samt galopp till targetmattan. Därefter blev det framåtsändande genom grupp. Till att börja med tog jag bort basketbollen, men den behövdes som riktningshållare på dessa vidsträckta planer. Det fungerade bra, men Ove och jag har inte samma uppfattning om när det är OK att låta henne fortsätta efter gruppen. Ove tycker att hon gör tempoväxling och går sakta, men jag vill ha ännu saktare. Nina tyckte det var riktiga inbromsningar vid gruppen. Tja, det kanske är svårt för mig att se bakifrån..?
Aqila väntar på att få hoppa
Sedan körde Aqila inkallning (snyggt, men sprang förbi ett par steg) och läggande (blir bättre när hon inte går så långt fram och som en ostbåge), När hon sedan skulle apportera så förvånade hon både mig och Nina. Full fart ut, bra klipp i gripandet och full fart tillbaka, men väl tillbaka så strulade hon vid ingången, tog extra varv och/eller spottade ut apporten. Vi körde några ingångsövningar med apporten på nära håll, vilket jag rekommenderade Nina att köra mycket av ett tag framöver.
Allt-I fick sedan köra tung apport, men jag vet inte om apporten sjönk ner i den blöta gräsmattan eller vad som blev så svårt. Hon försökte få in apporten långt bak i käften vid gripandet, men då såg det ut som om hon var tvungen att borra ner nosen i marken. I stället försökte hon då ta apporten på snedden för att få bättre greppyta. Tjaa, bra var det ju inte även om hon galopperade ut och in. Ähh - hon lär sig sa Ove. Hmmm tänkte jag.
Jag körde lite skall också och betyg får hon, men det var en himla skillnad på Allt-I's och Aqilas skall. Aqila kan sitta och pumpa fram riktiga skall efter varandra. Allt-I bjäbbar och får ladda lite inför varje skall. Men det kanske kommer det också. Jag får trösta mig med att jag har nytta av en tyst hund i andra sammanhang.
Vi avslutade lydnaden med kryp och hopp för Aqilas del och hopp för Allt-I.
Sedan körde vi varsin budföring med Ove som motförare och avslutningsvis körde vi uppletande i två korridorer med tre föremål i varje. Qrossa fick börja och var jättelycklig över att få vara med. Aqila letade bra, men måste träna på avlämnanden. Allt-I skötte sig också bra.
Så var det detta med nytt år. 2007 har till största delen varit ett bra hundår. A-kullen har överträffat alla förväntningar. Bra röntgenresultat, samtidigt som de är trevliga och väldigt bra hundar hela bunten. Samtliga har varit ute och tävlat - och det kommer dom sannolikt att fortsätta med. Efter 2008 har jag sannolikt 2 st uppe i elit, 3 stycken i högre och 1 i lägre klass. Detta är vad jag tror - vi får se om jag har rätt. Jag skulle heller inte vara förvånad om jag har några av dem uppflyttade till lydnadstrean - men hör ni - känn inga krav...:-)).
Det är alltid någon mening med det som sker. Men jag har svårt att förstå meningen med att vi totalt åkte ca 800 mil i vår strävan att para Miss en andra gång - och så blev det inget. Men nån mening var det kanske. Jag har ju exempelvis haft en otroligt stressig höst utan valpkull. Men med valpkull så hade det ju naturligtvis löst sig ändå.
Lite tomt i huset blev det när Duro följde med B-O och Kerstin ner till Listerby i slutet av november. Men med daglig information via mail så känns det bättre.
Duro smakar vispgrädde 30 december
Nu siktar jag på 2008. Målet är uppflyttning till elit spår och elit rapport. Helst redan under våren så att vi (jag och Allt-I alltså) kan koncentrera oss på hennes första valpkull. Nu vet ju jag hur svårt det är att "göra" valpar, men det vore grymt kul om vi verkligen fick till det. Men först ska jag hitta en hanhund som jag tycker passar. Sen får vi se om han även faller Allt-I i smaken.
Dom ljusa tussarna kommer från Allt-I...hon fäller som tusan.
Gott Nytt År!
Och ett stort tack till er valpköpare för det arbete ni lagt ner. Jag hör av mig med lägerinformation i början av nästa år.
Känner inga krav alls!!
:D:D
Det som är underligt är att jag börjar tycka att tävlandet är kul och jag ser framemot tävlingssäsongen. Ja- under sker, speciellt med tanke på att jag från början inte trodde att jag var kapabel att tävla. :D:D
Vi kan bara skatta oss lyckliga som har en sådan inspirerande, trevlig och hjälpsam uppfödare.
Ha ett riktigt Gott Nytt År!
Marianne o Mats med Enduros Ampere