/
Tävling /
22 oktober - Så är man nybörjare igen
Det började inget vidare. Vi steg upp kvart över fyra och åkte en timme senare när vi fixat med hästar och de hundar som skulle stanna hemma (Qrossa och Odette). Min motförare sov större delen av resan mot Stockholm och när jag insåg att jag svängt av fel från motorvägen så väckte jag honom smått i panik. "Vi har åkt fel vad gör jag nu?!". Alla som åkt av fel från en motorväg i en större stad vet vad jag menar. Det är inte bara att åka vidare, vända och se till att man tar samma motorväg tillbaka åt andra hållet. Nejdå, det ena leder till det andra och efter ett tag har man gjort så många avstickare att man är helt bortkollrad och har noll koll på hur man tar sig tillbaka - ännu mindre koll på var man befinner sig. Mörkt var det dessutom - inte för att det spelade så stor roll.
När jag upptäckte att vi var på väg mot Bromma på väg 275 så försökte jag nå tävlingsledaren på mobilen, utan någon framgång. Min motförare var inte ett dugg behjälplig utan skitförbannad för att jag lurat upp honom i ottan och han var fullt övertygad om att vi aldrig skulle hitta fram eftersom jag bara åkte på måfå. Dessutom ansåg han att jag skulle kollat upp vägbeskrivningen dagen innan. Det hjälpte inte att jag hävdade att jag faktiskt skrivit ut tre olika kartor på Eniro och att jag trodde att jag visste....
Jag hittade till sist skyltar där det stod E4/E20 och tänkte att då får vi väl åka tillbaka och jag vet fortfarande inte hur jag bar mig åt, men plötsligt var vi på väg 226 som jag hade ett diffust minne av att jag sett på mina utprintade kartor. Jag gav motföraren i uppdrag att kolla på kartorna jag printat ut, men med armarna i kors så ansåg han att jag fick fixa det här själv. Vi stannade och frågade en kvinna som morgonrastade sina hundar. Fick veta att vi var på rätt väg men åt fel håll....En halvt lagvidrig U-sväng (tur att det var tidig morgon) och vi var åtminstone på väg 226 åt rätt håll. Så småningom såg vi en annan vägskylt som väckte ett visst minne hos mig. Stod det inte nåt om väg 22 mot Gustavsberg på vägbeskrivningen. Fortfarande minimal hjälp och noll engagemang från motföraren i passagerarsätet.
Vad gör man? Jo man ringer igen. Motföraren hjälpte till att slå numret till klubben. Klockan var kvart i 7 (samling 7) och jag trodde inte vi skulle hinna. Jag blev jätteglad att någon svarade, men jag fick ett skitknepigt besked. Jag fick veta att tävlingen började klockan 7 och det lät som om det var omöjligt att vänta in oss (fan nu när vi i alla fall var på rätt väg). Den som svarade sa något om att de skulle in på ett låst område. Jag trodde att de hade gjort upp med någon utomstående om att öppna grindar vid en viss tid, för så lät det. Vi körde in vid Vämdö BK en minut efter 7 enligt min klocka i bilen. Vi hann till lottningen och jag kunde pusta ut. Men jag fattar fortfarande inte att jag fick så knepiga svar. Hur många gånger har man inte fått vänta 5-10 minuter för att någon som haft svårt att hitta ringt och sagt att de är på "G"?
Vi fick göra om första lottningen pga att siffrorna, som skrivits på glatt omslagspapper på chokladkakor, försvunnit. Vi fick i alla fall startnummer fem av fem elithundar som kom till start. Det var dessutom fyra lägre och en högre.
Sedan åkte vi i väg och parkerade bilarna för att gå in i det "låsta området". Det var tävlingsledningen själva som hade nycklar så jag begrep aldrig varför det låtit så omöjligt att ge mig fem minuter.
Så satte rapporten i gång. Lägre hundarna försvann redan på första skicket. Högre och Elithundarna kom på ett pärlband. Bonnie var snabbast på 2,08. Duro hade 2,21 och det var ingen större spridning. Högre hunden sprack på andra skicket. Duro var laddad och jag tvivlade aldrig på att han skulle springa. För att göra en lång historia kort så skötte han sig bra. Han hade näst bästa tiden på 15,34 (2,21-4,44-4,00-5,29). Men vad hjälpte det när flatten Bonnie gav alla tidsnerdrag. Hon hade 11,56 så Duro var 3,38 efter. Jag trodde att han skulle få betyg 9-9, men det var fler än jag som helt överraskade fick nerdrag för pip på A-stationen. Så vi fick 8,5-9. Inte mycket att säga om. Domaren dömer, men själv hade jag inte dragit för de små visslingarna genom näsborrarna.
Efter rapporten var det dags för lunch och sedan uppletande. Positivt var att jag hade stegräknare på mig Vi fick gå en hel del. Dels när vi skulle till och från A och dels när vi skulle gå till uppletanderutan. De rutinerade bedömde uppletanderutan som svår. Endast Bonnie hade fyra föremål. Jag blev positivt överraskad av Duros två första skick. Han tog nog två föremål på ca 1 minut och jag kände att "Wow - detta går ju som tåget". Men sedan tog bensinen slut. Det blev ett par bra skick, men Duro stannade flera gånger halvvägs ut och tittade på mig. Tänk om jag begrep varför han gör så. Hans uppfödare tror att han söker stöd och att jag hjälpt honom för mycket. Det är möjligt, men varför så tvärt? Två snabba fina skick och sedan inget mer. Vi fick 0-5 och jag förstod att detta skulle inte bli de höga poängens dag., vilket jag i och för sig förstått redan efter rapporbetygen.
Slutligen var det lydnaden. Vi började med platsliggning och jag skulle ljuga om jag påstod att Duro har mycket erfarenhet av gemensam platsliggning. Men han vet att när jag tar av honom halsbandet med koppel och allt - då ska man ligga förbaskat stilla - annars blir matte väldigt sur. Duro gjorde en miss,men den såg aldrig domarna. När vi ställt upp och kopplat loss så lade han sig innan kommando. Jag hann snabbt få upp honom och han fick därför sin tia. Det är dock något att jobba på för framtida tävlande.
Till sist var det "Durres" tur att gå sin lydnad. Tyvärr fanns det inte så stor möjlighet att värma upp. De grönytor som fanns var plaskblöta, så jag struntade i det, vilket kändes på det inledande fria följet. Det är inte säkert att det varit bättre ändå, men han brukar bli bättre när man kört lite. Det enda jag var riktigt nöjd med var backningen. Det gjorde han riktigt bra. I övrigt var det ganska sega sättanden och yviga svängar. Han fick i alla fall 7-8. När det var dags för inkallningen så var jag mest orolig att farten inte skulle vara så bra. Men han kom med bra fart, gjorde ett hyfsat ställande och då tänkte jag "yes" eftersom läggandet brukar vara kanon. Men inte i dag. Han skulle till att lägga sig men tyckte det var för blött och hukade bara. Så jag fick ge ett kommando till och det blev bara 6-6,5. Synd - det är alltid lite känsla över en bra inkallning.
Jag skrev i går att framåtsändande och kryp kan bli allt mellan 0 och 9. Framåtsändandet var bra (8-9). Enda missen var att han saktade in för sent så avståndet blev något långt. Krypet nollade han....Han försökte nog, men dels var det blött så han var hög, dessutom är det inte färdigt så när det blir långa transporter stannar han till så jag får ge DK. Jag har ju kört mycket ett steg och två steg för att få till följsamheten. Nu skulle vi upp på både åtta och tio steg (kanske mer - jag hann inte räkna) och det var han inte klar för.
På skallet hade jag nog gissat att han skulle kunna få 7-8, men det tog en himla tid av ett konstigt ylande, gurglande läte innan det kom några riktiga "vov vov". Dessutom låg han kvar i gnäll under första tystperioden. Det blev bara 5-6 och inte så mycket att säga om. Möjligen att jag borde värmt upp honom med något skall innan vi ställde upp för ljudgivning. Hoppet var precis så bra som jag vill ha det. Möjligen en något avvaktande sänkning av bakdelen. Därav 9-9,5. En del skulle nog gett tian. Apporteringarna låg på 8,5-9 och det är väl där han ligger. Ganska måttlig galopp ut och halvgalopp/trav in. Den ena domaren gav 7,5 på tunga, men det det har jag redan glömt eftersom jag inte fattar det. Stegen tyckte jag också var lite tuff betgsättning med 7,5-8,5. Jag tyckte han gick bra förutom att han hoppade över sista pinnen (jag har ju struntat i det de få gånger han gått över stegen).
Vi kom alltså femma av fem hundar, varav tre är SM-hundar (Bonnie, Jena och Zoda). Jag vet att han har kapacitet för ca 100 poäng mer än de 477,25 vi fick i hop, men utan en hyfsad sakletning och med ett nybörjarkryp som varierar mellan noll och fem så går det inte konkurrera. Fartmässigt tycker jag att Duro var bättre än jag räknat med. Jag hade befarat att han skulle vara helt distanserad.
Nu kör vi Knivsta i början av november (trots att vi möter Bonnie igen) och sedan "sover vi på saken" över vintern.
Bättre lycka nästa gång!