Kennel Enduros Blogg

Allt-I, snart 6 månader, tränar sitt-stanna kvar

Ja, nu har jag i alla fall lärt mig att man måste spara det man skriver med jämna mellanrum. Annars kan det gå som i söndags, dvs att allt som skrivits försvinner..:-(

Det blir en snabb resumé av SM-dagarna i Borlänge. Förberedelserna startade redan på onsdagen då hästarna skulle till sommarhagen, Qrossa och Odette på hundpensionat och Sofie till sin farmor. Sofie skulle åka hem en gång om dagen och se till hästarna och katterna.

Det blev tre hektiska dagar i Borlänge. Vi kom dit vid lunchtid i torsdags och efter lunchen var det funktionärsmöte och invigning. Allt-I fick gå med i invigningsmarschen, vilket var en bra träning för henne. Det kunde gått illa då hon försökte hugga fast i knytbanden till förklädet på den dalkulla som gick framför oss. Längst ut på banden satt det små söta tofsar som hoppade hit och dit. Det var millimetrar från att förklädet fallit....

Under invigningen kände jag mig matt pga av en annalkande förkylning. Tillbaka på hotellet stoppade jag i mig ett tiotal C-vitamintabletter och sov ett par timmar innan det var dags för lottning. Efter lottningen var det dags att göra sig i ordning för kamratfesten.

Det blev ganska tidig kväll eftersom jag skulle hämtas klockan sex på fredagen för en hel dag i rapportskogen. Jag stod på A-stationen och rapporten blev en riktig triller då åtta hundar bröt - de flesta på sista sträckan.

Klockan sex på eftermiddagen var jag tillbaka på hotellet och missade SBS uppfödarmöte. Det blev en middag på hotellet och tidigt i säng, även om jag hade sovmorgon på lördagen. Rapporthundarna skulle köra sitt uppletande för att gå lydnaden i omvänd startordning. I vanlig ordning så hände en hel del på uppletandet och striden om medaljerna var en ganska öppen historia när det var lydnaden kvar.

När lydnaden var klar hann jag promenera runt på tävlingsområdet med både Duro och Allt-i. Vad mycket bekanta jag hann träffa!. Jag fick dessutom möjlighet att träffa Duros bror Åskario, som nyligen tagit sitt första cert i spår på 589 poäng. Jag vet inte men jag tyckte att Duros uppfödare sa att han haft 589 poäng med en pinne borta.... Börjar känna mig lite stressad. Han har legat steget före hela tiden... Jag hann även träffa Ampere, men det var ju inte så länge sedan jag träffat honom, så han var sig lik. Möjligen att hans husse och matte hade lite jobb efter gyttjebrottningen som han och Allt-I ägnade sig åt...:-)

Prisutdelningen var klar någon gång efter fem på eftermiddagen och när jag kom till hotellet var det dags att göra sig i ordning för banketten.

Vi var ganska trötta när vi kom hem i söndags förmiddag. Söndagen handlade mest om att samla i hop flocken igen. Jag hämtade Qrossa och Odette på hundpensionatet i Södertälje. Qrossa hade fått öroninflammation så jag ringde återbud till hennes högre spårtävling med Sofie i helgen som kommer. Synd!

Inte bara Qrossa som var dålig. Jag vaknade i går morse med svullna halsmandlar och var hemma hela dagen.

Men i dag fortsatte hårdträningen (ja allt är ju relativt) med Duro. Före SM hade jag ju cyklat 6 km varannan morgon och tränat spår och uppletande varannan morgon. Jag hade även börjat träna en del intervaller och tyckte att Duro var lite halvslö och seg.

I morse var det dags igen. Upp med tuppen och ut och cykla. Det var en himla skillnad. Han riktigt studsade fram. Kanske hade han träningsvärk förra veckan? I vilket fall som helst var det riktigt kul att se honom. Efter cyklingen gick jag en promenad med Allt-I. Vi körde en del övningar under promenadens gång. Hon är fortfarande dålig på att komma med grejerna när jag är ute. Inomhus är det något helt annat, då har jag en blöt strumpa eller toffel i knät mest hela tiden....

I kväll följde Ove med till klubben så att jag skulle få hjälp att träna stegen. Det är ju alltid bra att vara två i fall att vovven trillar ner.      
                                                                                                                                                                                                                                                                               

Jag började med Allt-I och körde lite hinder på agilitybanan. Hon gillar att springa genom tunnlarna och i dag sprang hon även i genom tunneln med sluten öppning. Jag vet inte vad den kallas, men hunden måste pressa sig igenom den.  Lite fritt följ (det visste ju inte hon att vi höll på med, men fint gick hon), sitt-stanna kvar med och utan inkallning samt lite kampövningar.

Sedan var det Duros tur och jag skulle få pröva den "uppfinning" jag kommit på. Nu fick vi höra av några vi pratade med i Borlänge att de hade såna på sin klubb. Nåja, jag kom i alla fall på det själv. Vadå kanske någon undrar? Jo jag hade övertalat Ove att göra iläggsskivor till stegen så att Duro inte skulle behöva gå hela stegen i ett svep så här i början. Jag ville träna uppgången och sedan ha en platå. Sedan några pinnar däruppe och en ny platå innan han skulle gå ner.


Duro står på första "platån" och inväntar fotograferingen

Det fungerade bra och med tanke på hur svårt det var för honom att komma upp i början så kändes det bra att det fanns en platå för honom att vila på innan han skulle vidare. Nedgången gick bättre - det var bara sista steget som han gärna ville hoppa över. Jag är övertygad om att han kommer att gå mycket bättre redan nästa träningstillfälle på stegen. När han kan gå upp utan vingel och problem så kommer jag att flytta fram skivorna och så småningom så ska de bort helt. Jag tror dessutom att det går bättre på fredag eftersom det inte är så mycket hundar där då och han koncentrerar sig bättre.

Inkallningen med ställande och läggande är på "G". Framåtsändandet är väl inte kanon, men börjar närma sig en åtta i alla fall. Nej, det jag måste lägga ner mest tid på nu är stegen och krypet. Förhoppningen är att hinna med en elittävling i höst trots allt. Vi får se hur det blir med det, men rapporttävlingar finns det ju en bra bit in i november.

Eländes elände var rubriken ja. Förutom öroninflammation, förkylning och en vinglig stege så har jag slarvat bort min tävlingspärm med alla stamtavlor, vaccinationsintyg och medlemskort. Jag har inte sett till pärmen sedan Piteå och ingen däruppe har sett den i klubbstugan. Jag har letat i alla våra väskor och tömt hela bilen. Men ingen tävlingspärm. Jag ger det en vecka till sedan får jag börja beställa nya stamtavlor, ringa runt till de kliniker där hundarna senast vaccinerades. Jag tror att alla har vaccinerats sedan vi flyttade till Eskilstuna. Duro förra året och de andra i år. Sedan får jag be kassören skriva ut nya medlemskort åt oss...

Sovdags - i morgon bitti är det spårträning.